Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ OM UPSALA FEBERN
»5
var gängse därstädes och äfven å andra orter samt beskrifves i en
disputation *Febris Upsaliensis* (1757). Namnet torde väl hafva
uppkommit däraf, att sjukdomen genom de af den angripna och
hemresande studenterna blef allmänt känd och omtalad i landet. Typen
var den, att febern plötsligt infann sig på e. m. kl. 3—4, utan frossa,
och nästan upphörde efter tre à fyra timmar, men exacerberade åter
oförmodadt mot midnatten och räckte till kl. 7 om morgonen samt
lämnade efter inträdd svettning den sjuke ytterst försvagad.
Sjukdomen förhöll sig sålunda som en febris quotidiana duplicata eller
amphimerina duplex, men hvarannan dag återkom den paroxysm,
som börjat om natten, klockan omkring 10 f. m. med stark frossa,
såsom förhållandet är i quotidiana eller tertiana. Att om våren
utsätta sig för fuktig luft, blifva varm och därefter förkyla sig, ansågs
disponera för sjukdomen, hvars egentliga uppkomstkälla man sökte
i det med orenlighet fyllda s. k. kamphafvet (sentina malorum
sor-dium plenissima Kamphaf) och det s. k. stadsdiket (fossa in altera
parte urbis, sordibus etiam abundans). Stadsmyndigheterna
uppmanades att skyndsamt aflägsna dessa sjukdomshärdar. Öfver en sådan
amphimerina duplicata petechizans, i hvilken äfven Linnés maka
insjuknade, lämnar han följande beskrifning i ett bref till sin vän
Sauvages.
»Febern exacerberade hvarje afton klockan 5, paroxysmen fortfor
under två timmars tid till klockan 7, den andra paroxysmen
inträffade ännu samma afton kl. zi om natten och räckte till kl. 7 om
morgonen eller ända mot middagen. Hvarannan dag voro anfallen
dubbelt svårare. Sjukdomen löste sig ändtligen med kräkning och
riklig upphostning af segt slem. De sjuka, hvilka icke hade diarré,
fingo petechier. öfver tre hundra personer insjuknade i Upsala under
October, November och December månad 1754 och isynnerhet de
blefvo angripna, hvilka utsatte sig för dimmig luft.»1 — Om sin
behandling af Upsala-febern meddelar Linné: »Jag har återställt otaliga
från denna sjukdom. Första dagen ger jag Ipecacuanha till kräkning,
derefter Infusum Chinae vinosum (ty barken i substans hjelper icke)
och till hvarje natt laudanum liquidum.»*
1 I bref till Sauvages den M/i 1755.
* I bref den *•/♦ 1756. — De af Linné begagnade formlerna voro, enligt
ännu bevarade recepter, följande:
Rec. Aqv. fontanae unc.ijj, pulv. Ipecacuanh. gr. xii, Tartari tartarisat. gr vjjj,
Oxymel. scillit. drachiii. M. Dr in vitro. S. Att taga ett skedblad hvar 8:de minut
till dess man krakes.
Rec. Cort. Chinae uncj, Vin. rubri uncv, digere per 4 horas, express, filtretur,
resid. coque in Aqv. font. q. s. Colaturae unc.vjjj, adde priori Syr. aurant. unc.jjj
M. D. S. Att taga en thekopp hvar timme, då febern eftergifwer.
Sömndroppar tages 12, midt på natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
