Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
LINNÉ OM LEPRA OCH HUDSJUKDOMAR
dar de knölar i huden och inre delar, hvilka utmärka denna sjukdom.’
Härvid anmärker dock Linné, att när tillfälle till undersökning efter
döden af en spetälsk förekommer, vore det af vikt att en läkare finge
öppna nämnda knölar och efterse, om de innehålla en sådan mask.s
Dessa knutar (tubercula) beskrifvas såsom rörliga, smärtfria, blåröda,
hufvudsakligen förekommande ä pannan, kinderna, armarna, händerna
och låren; knutar af mera gulaktig eller svagt livid färg förekomma
äfven i mun, gom, svalg och å tungroten; särnader vanställa näsan,
läpparna äro tjocka, händerna och fötterna äro svullna. I en del
fall förekomma å huden sår eller sprickor med svällda, hårda, någon
gång blödande kanter. Hos alla däraf angripna personer sakna de
leprösa knutarna känsel, men deras omgifning är kliande.1
Linné berättar, att Lepra förekommer i kusttrakterna af
Bottniska viken och att Finnarna anse den uppkomma i följd däraf, att
de under sina fiskarefárder lefva af gammalt skälkött. I Upsala
säger sig Linné hafva sett fall af spetälska. De af denna sjukdom
angripna uteslutas från gemenskap med andra människor.4 — Såsom
en gärd åt tidens föreställningssätt måste det uttalande af Linné
uppfattas, att barn blifva sjukliga, om ulcererande utslag å deras
huf-vud tvättas med kallt vatten och att epilepsins allmänna förekomst
i södra Småland har sin orsak i denna sed.5
Om uppkomsten af panaritium (paronychia) hyste Linné den
föreställningen, att detta lidande uppstår, när händerna utsättas för
starka temperaturväxlingar, och han berättar om sig själf, att han
angreps däraf, dä hans hand på hemresan frän Frankrike blef våt,
efter att hafva varit mycket varm.6 — Mot icke ulcererande
kylska-dor (perniones) säger sig Linné med mycken framgång hafva
an-vändt Spiritus salis acidus (saltsyra), hvarmed kylskadan bestrykes
till dess den försvunnit. Linné säger sig hafva därmed behandlat
mer än hundra fall.7 — Illaluktande och elakartade sår (ulcera cacoè-
1 Anton R. Martin uttalade först denna åsikt i Svenska Vetensk. Akad.
Handl. 1760, s. 307. I Linnés afhandling De Ledo palustri (1775) uppgifves, att
denna ört skall i form af infusion med synnerlig framgång af Kamtsjadalerna begagnas
mot Lepra, som bland dem är mycket allmän. Äfven J. L. Odhelius prisar i Vetensk.
Akad. Handl. 1774: 266; 1779: 218; 1783: 222, verkningarna af Ledum palustre mot
Lepra, den han anser framkallas af öfvervägande saltig föda.
* De Lepra (1765).
3 De Lepra (1765).
4 I bref till Sauvages den *% 1740.
5 I bref till Sauvages den */« 1741 och at år 1744. Denna åsikt finnes
ytterligare uttalad i Linnés uppsats »Rön om orsaken till fallandesoten i Skdne
och Wemshärad i Smaland*, införd i Svenska Vetensk. Akad. Handl. 1742,
s. 279.
e De morbis ex hyeme (1752).
7 I bref till Sauvages 1753.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
