- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
93

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LINNÉ OM SKABBDJURET M. M. 93

och tror jag aldrig att ett praemium nyttigare för riket kan användas,
ty säkert kommer denna äter efter några år, därest hon ej
förekom-mes med ekonomi. Sjukdomen har ock gått flere gånger i Tyskland,
utan att någon dödlig kunnat upptäcka orsaken.»1

Likaså torde det numera vara i det närmaste förgätet eller
åtminstone mindre bekant, att Linné ägde en noggrann kännedom af
Skabbdjuret Medan den tidens läkare i de mest olikartade
omständigheter sökte förklaringen till uppkomsten af hudutslag, hvilkas
föranledande . orsaker man trodde sig finna i vätskornas skärpa, utta*
lade Linné med bestämdhet, att skabbdjurets inträngande i huden
framkallar det utslag, som åtföljer denna sjukdom. Denna tAcarus
humanus subcutaneus» uppställer Linné som en afart till Acarus
Siro och skrifver därom: »habitat sub cute hominis scabiem caussans,
ubi vesiculam excitavit, parum recedit, corporis nigas secutus, quiescit
iterum et titillationem excitat; nudis oculis sub cuticula delitescens
observatur ab adsueto, acu facile eximitur, ungui impositus vix
mo-vetur, si vero oris calido halitu affletur, agilis in ungue cursitat».*

Då man förut sammanblandat olikartade former af hudsjukdom
och i den förutsättning, att de berodde på allmänna störingar i
kroppens vätskor, behandlat dem alla med invärtes medel, skilde Linné
skabben, såsom en egenartad sjukdom, och man finner i hans
skrifter mer eller mindre specifika medel, föreslagna mot densamma,
såsom Ledum palustre. I detta ämne skrifver Linné till Sauvages:

»Jag har visserligen försökt edert läkemedel mot skabben, men jag
har varit tillfredsställd med den vanliga salvan jemte unguent. rosatum,
den hjelper alltid, utan att återfall inträder.»8

I sammanhang härmed kan anmärkas, att Linné uttalade den
förmodan, att äggen af ascaris öfvergå i människans kropp från
dricksvatten eller andra hushållsvatten, dit de inkommit från jorden.’
Däremot har den åsikt, som i medlet af förra århundradet uttalades, att
spetalskans uppkomst berodde på inträngandet af en mask i huden,
icke vunnit bekräftelse. Då man fann, att spetälskan hufvudsakligen
förekom vid hafskusten, trodde man sig böra söka förklaringen
därtill i den omständigheten, att invånarena i dessa trakter nästan
uteslutande lefde af fisk och man antog att en mask, Gordius
fluvia-tilis, som anträffas i särskilda fiskarter, intränger i kroppen och bil-

1 I bref af den w/i 1761. E. Ährling, anf. arb. s. 344.

* Carl Linné, Fauna Svecica Ed alt. Stockh. 1761, pg. 482.

* I bref till Sauvages 1762.

4 De Spigelia Anthelmia (1758).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free