Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS MATERIA MEDICA
99
såsom öfverallt i hans skrifter, och man torde icke i något
farmakologiskt arbete från den föregående eller den närmast följande tidens
medicinska literatur finna den klarhet och öfverskådlighet, som möter
oss i hans »Materia medica.» Detta arbete bär visserligen sin tids
skaplynne och delar dess benägenhet för upptagande af en mängd
växter, hvilkas betydelse och värde för den praktiska medicinen är
illusorisk. Ju mindre utvecklad vetenskapen var, desto större var
äfven den mångfalld af läkemedel, som man trodde sig böra erbjuda
den lidande mänskligheten. Vetenskapens barnaålder hade ät dess
målsmän lämnat ett öfverflöd på ämnen, arcana och droger, inför
hvilket de stodo rådlösa och förvånade.1 Linné varnade med
öfver-tygande och kraftig stämma mot detta missbruk och yrkade att, då
vi icke på experimental väg kunna komma till verklig kännedom om
växternas egenskaper, när de användas samtidigt eller blandade med
andra växter, man hellre borde lära känna verkningarna af de enkla
läkemedlen (simplicia), än begagna de på denna tid så vanliga
sammansatta formlerna. Likaså borde läkaren aldrig i sina recepter
före-skrifva växter med olika egenskaper. Härom skrifver Linné:
»Just stora fonnulae äro de, som skämt hela medicinen, jag undrar
huru så många utan hjelp af simplicium effectum kunna medicinera
andra. Jag lär nu den saken och menar med nytta för mine
studio-sis at de skola få wetta hvad är demonstrerat och hvad är icke.»2
Han uteslöt därför en stor mängd onödiga »officinella örter» och
utgallrade andra, hvilka sedan århundraden användts med
vidskeplig vördnad. Därigenom minskades i väsentlig mån antalet af
droger, som apotekarena enligt farmakopéen voro skyldiga att
tillhandahålla allmänheten, men förordade nya verksamma medel, af hvilka
många bibehållit sig ända in i våra dagar.’ Sålunda uteslöt han vid
efter deras farmaceutiska användning, såsom radices, herbæ, flores m. m., uppgift
på inhemska oeh utländska medicinalväxter, alfabetisk förteckning på sjukdomar
med angifvande af de för dem begagnade växterna och slutligen »index virium»
eller medicinalväxterna, ordnade efter deras medicinska egenskaper i 103 grupper.
Till detta Linnés botaniska arbete sluta sig hans akademiska af handlingar *
Materia medica in Re gno animalh (1750) och * Af återta medica in Re gno
lafideo* (1752), äfvensom af handlingen *Observationes in Materiam
medi-cam (1772), som innehåller tillägg af de växter, som senare införts i
farmakolo-gin, och dessutom en förteckning på »incognita et dubia.»
1 ’Tanta enim hodierna medicina superbit virium medicinalium copia, ut
non aret o libello copiatur, sed potius proprio pondere ruat.» Linné, Materia
medica.
f I bref till Abr. Bäck den *%o 1749.
8 »Nostrates medici in eo sunt, ut dispensatorium reformetur, secundum quod
pbannacopolae tenentur medicamenta praestare. Dedi itaque dissenationem de
simplidbus 1:0 exdudendis, 2.0 de introducendis.» I bref till Sauvages den "/i 1754.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
