Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9»
LINNÉS FARMAKODYNAMISKA ÅSIKTER
per; till fam. Luridae hör en mängd misstänkta örter, ss. Solanum,
Hyoscyamus, Nicotiana, Atropa, Datura; växterna i fam. Umbellatae äro,
när de växa på torra trakter, aromaticae, calefacientes et pellentes, men
blifva på fuktiga ställen giftiga, roten och fröna innehålla de
verksamma beståndsdelarna; de till polyandria hörande växterna äro i
allmänhet giftiga, likasom de växter, hvilkas blommor äga ett från
blombladen afskildt honingsgömme; Verticillatae äro »fragrantes,
nervinae, resolventes et pellentes, folia virtute pollent»; växterna i
familjen siliquosae äro, så länge de äro färska, »acres, incidentes,
ab-stergentes et diureticae», men vid intorkning minskas deras kraft;
Compositae äga i allmänhet en bitter smak, Orchideerna äro
aphro-disiacae, Coniferae äro »resiniferae et diureticae». Örter, som växa
på torra ställen, äro aromatiska och äga en viss smak, ss. Thymus,
Salvia, Origanum, Hyssopus, Lavandula, m. m. Saftig jord
fram-alstrar smaklösa växter (olera pleraque) och å våta ställen blifva
växterna icke sällan skarpa och frätande (corrosivae), såsom Ranunculus,
Calla, Nymphaea, Phellandrium, Cicuta m. fl.; vårväxterna äga
merendels skarp smak och de medicinska örterna äga i friskt tillstånd
på långt när icke den smak, som de få, när de hunnit torka. Alla
aromatiska växter äro i torrt tillstånd kraftigast.1
Ehuru sålunda, såsom af det föregående framgår, den botaniska
intuitionen var i hög grad bestämmande för Linnés uppfattning
af växternas farmakodynamiska egenskaper, erkände han äfven kemins
betydelse i detta afseende. Han medgaf, att lika väl som man på
grund af analogi, hämtad dels ur fruktbildningens öfverensstämmelse,
dels med afseende på en växts smak och lukt, kan uttala sig om
dess egenskaper, man på grund af en kvalitativt och kvantitativt
utförd kemisk analys kan utan direkta försök vinna insikt om den
motsvarande likformiga eller proportionerade verkan af växternas
medicinska kraft.2
Då Linné utgaf sin af samtiden så högt prisade Materia
me di c a, hvilken under en längre följd af år tjänade författarena i detta
ämne till förebild, ordnade han de farmaceutiska växterna efter sitt
botaniska system.3 Linnés systematiserande snille röjde sig här,
1 Philosophia botanica. Holmiae 1751 $$ 339—356.
* De methodo investigandi vires medicamentorum chemica (1754).
• Caroli Linnaei Materia medica, Liber 1. de Plantis. Secundum
Genera, Differentias, Synonyma, Loca, Durationes, Culturas, Nomina,
Simplicia, Praeparata, Qualitates, Modos, Potentias, Vires, Usus,
Composita Digestus. Holmiae 1749, 252 pagg. 8:0. Arbetet innehåller bland
annat förteckning på de i Sverige använda officinella växterna, sammanställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
