Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 LINNÉS MATERIA MEDICA
På grund af sin egen erfarenhet meddelade Linné många
viktiga upplysningar, huru och när de officinella växterna borde insamlas
och förvaras, för att äga eller bibehålla sina egenskaper.1 Han
lärde sålunda apotekarena att sättet för medicinalväxternas tekniska
användning är af synnerlig vikt. Egenskaperna hos den torra
växten eller i dekokt däraf äro icke desamma som i friskt tillstånd
eller i dess saft. Apotekarena borde därför själfva odla
medicinalväxter, för att kunna erhålla dem allt efter den utvecklingstid, när de
äro bäst användbara. Vidare borde noggrant undersökas, hvilken
del af växten (roten, bladen, blomman eller fröna) innehåller de
verksamma beståndsdelarna. Insamlingen bör likaledes ske i rätt
tid och deras förvaring på rätt sätt. Linné hade iakttagit, att en
del officinella växter förlorat sin kraft vid för stark bladutveckling,
andra vid fruktbildningen. Öfver de medicinska växter, hvilka ännu
icke blifvit noggrant botaniskt bestämda, lämnar Linné i »Materia
medica» en skild förteckning och bland dem förekomma namn,
hvil-kas fastställande varit först en senare tids forskning förbehållet. För
hvarje växt uppgifves i korthet dess hemland, synonymer,
odlings-och växtsätt samt dess farmaceutiska namn, äfvensom de
växtdelar och preparat däraf, hvilka begagnas å apoteken, såsom radix,
lignum, cortex, folia, flos, fruetus, semina et aqua destillata, oleum
stillatitium, oleum empyreumaticum, spiritus, extracta o. s. v.
Växternas natur och egenskaper (qualitates) bestämmas enligt deras lukt,
smak och yttre utseende. Deras större eller mindre officinella värde
betecknas med ordet dubia, infida, eximia, heroica, trita, usitata,
exoleta m. m. Slutligen namngifvas de olika sjukdomar, i hvilka
de farmaceutiska växterna blifva begagnade. Linné säger sig likväl
hafva upptagit endast sådana, hvilka godkända författare eller han
själf funnit äga verklig nytta, och berättar, att han, såsom läkare vid
flottans sjukhus, så mycket som möjligt pröfvade alla läkemedel »et
infida atro carbone, tuta albo calculo notavi». Stundom såg han sig
dock tvungen att i tvifvelaktiga fall tillägga ett frågetecken. När han
var öfvertygad om medlets specifika verkan, plägade han bifoga ett
utropstecken. Om alla sammansatta läkemedel, säger sig Linné hysa
sin skilda mening (peculiaris sententia), och klandrar läkarenas sed
att förordna sådana, »ty den, som föreskrifver långa recepter (longas
præscribit receptorum formulas) gör det antingen i bedräglig afsikt
eller af okunnighet.» Hvad L inne för öfrigt yttrar om växternas
medicinska egenskaper (vires), är synnerligen upplysande för den höga
ståndpunkt han intog i samtidens vetande. Hvarje uppgift i detta
1 Obstacula medicina (1752).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
