Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS MATERIA MEDICA IO3
lingen med andra mer eller mindre närstående växter motarbetades.
Därigenom blef Linnés »Materia medica» en verklig handbok för
icke mindre Sveriges läkare, än apotekare, innehållande de viktigaste
och mest pålitliga upplysningar. Genom utgifvandet af »Flora
Sue-cica», erhöllo apotekarena tillika kännedom om de droger, hvilka
kunde erhållas i eget land. Linné fordrade därför att inhemska
växter borde så mycket som möjligt användas af apotekarena »icke
blott för att penningarne skulle stanna kvar i eget land, utan, hvilket
är ännu viktigare, att de officinella växterna skulle kunna erhållas
färska och under större kontroll (majori cautione).l Hänvisningen
till iHortus Upsaliensis* gaf tillika upplysningar om de
officinella växter, hvilka Linné med större eller mindre framgång sökt
införa och odla i Sverige »för att icke apotekarena må antingen
för-gäfves upprepa de af mig företagna försöken eller från främmande
land införskrifva hvad som växer och frodas i våra trädgårdar,
likaväl som i de utlänska». Det var genom Linnés lifliga intresse för
införandet af utländska medicinalväxter och deras odling i Sverige,
äfvensom hans ihärdiga försök att genom omsorgsfull kultur liksom
förhöja och förädla de inhemska farmaceutiska örternas egenskaper,
som tanken på anläggning i städerna af s. k. medicinalträdgårdar
väcktes och befordrades.2 Linné föreslog därför att åtminstone i
södra Sverige, såsom i Helsingborg och Ystad, en farmaceutisk
trädgård borde anläggas, som han hoppades blifva vinstbringande, och
meddelar i *Plantae officinales* (1753) en förteckning på de
medicinalväxter, hvilkas odling borde i dessa trädgårdar införas.3
Tillika uppgjorde han en förteckning på sådana medicinalväxter,
hvilka, emedan de icke uthärda Sveriges klimat, måste hämtas från
sydliga trakter. I *Specifica Canadensium* (1756) föreslår han
ytterligare växter, hvilka vore förtjänta att odlas. Bland dem Aralia
nu-dicaulis et racemosa (såsom succedaneum för Sarsaparilla), Lobelia
syphilitica, Spigelia anthelmintica, Polygala senega, Phytolacca
ame-ricana m. il.
1 På Svenska Vetenskaps-Akademiens anmodan lämnade Linné i HandL
1741, s. 81 följ. en *Upsats pd de medicinalväxter, som i apotkequen bevaras och
hes oss i fäderneslandet växa». Hit hör äfven af handlingen Plantae officinales
(1753). S. A. Hedin framhåller i sin disputation *Quid Linnaeo Patri debeat
me-dicina*, Ups. 1784, den enda af handling, som tidigare sysselsatt sig med Linné
såsom medicinsk skriftställare, hans förtjenster om fartnakclogin.
* Hortus Upsaliensis. I. Ups. 1748. Horticultura academica (1751).
’ Om medicinalträdgårdar å särskilda orter i Sverige O. E. A. Hjelt,
Svenska och Finska Med. Verk. Hist. III. $37—540.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
