Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 LINNÉS FARMAKODYNAMI3KA SYSTEM
rituosa, inverkar på tanke- och omdömesförmågan (de omnibus fere
aliter quam antea judicamus). Denna tanke är karakteristisk för
Linné och förklarar den vikt han lade på växternas lukt i deras
förhållande till nervsystemet, hvars verksamhet under inflytande däraf
undergår en förändring icke blott hvad rörelseförmåga, utan äfven
hvad känslostämning angår. Detta sker genom de ytterst fina
flyktiga ämnen, hvilka dels liksom utandas af växterna, dels äfven
kunna framställas på kemisk väg (inebriantia nativa et artificialia).1
Linné sökte därför mer eller mindre konsekvent genomföra den
af honom uttalade, redan ofvanföre åberopade satsen: >det som har
smak, inverkar på de fasta och flytande delarna af kroppen, det,
som har lukt, inverkar på nerverna (sapida in fibras, olida in nervös
agunt)».2 I denna sats ligger en omedveten föreställning om det
nödvändiga och nära förhållandet mellan växternas medicinska
verkningar (vires) och deras kemiska beståndsdelar. Det var, kan man säga,
en dunkel aning om det mål, hvartill farmakodynamiken måste sträfva.
I följd af den outvecklade ståndpunkt, hvarpå kemin ännu befann sig,
kunde Linné likväl icke uppställa bestämda kriterier på de olika
grupper, i hvilka han enligt denna princip ville indela växterna med
afseende i deras medicinska egenskaper. På grund af praktisk erfarenhet
hade de äldre läkarene uppställt sina växtdroger i en talrik mängd
specialgrupper, benämnda efter deras symtomatiskt-farmakodynamiska
egenheter. Man hade emetica, cathartica, eccoprotica, carminativa,
dia-phoretica, diuretica, antispasmodica, abortiva, expectorantia,
hypno-tica m. m. Här fanns sålunda icke någon annan indelningsgrund än
erfarenheten om de enskilda drogernas natur och en sä att säga
instinktiv uppfattning af deras egenskaper. Genom förening af
läkemedel ur olika grupper trodde man sig till och med kunna på olika
sätt efter behof modifiera denna deras inverkan. I denna åsikt ligger
förklaringen till de äldre läkarenes långa och brokiga recept. Linné
ville däremot, såsom redan i det föregående antyddes, till grund för
sin indelning af växtdrogerna lägga deras inflytande på väfnadernas
tilirálligt olika patologiska tillstånd efter den uppfattning han hyste
därom och utgick från den förutsättningen, att vissa läkemedel kunde
1 Inebriantia (1761). Till nativa höra bland annat Opium, Datura,
Hyoscya-mus, Atropa, plantae ambrosiacae, fragrantes m. m. Till artificialia räknas vissa
beståndsdelar i öl, vin, spiritus vini m. m.
* »Medicamenta agunt odore in maternam (seu internam et nerveam) partem
corporis, sapore in paternam (seu externam et fibrosam)», heter det i af handlingen
»De Menthæ usu» (1767). >Linnaeus medicamentorum vires solo sapore et odore
dijucandas primus rite intellexit, evicit ac erudito aperuit orbi» yttras i
afhandlin-gen »Medicamenta graveolentia» (1758).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
