Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS FARMAKODYNAMISKA SYSTEM I07
inverka på de fasta väfnaderna genom att öka eller minska
sammanhanget emellan deras minsta delar, medan andra ägde förmågan att
dels förbättra vätskornas beskaffenhet med hänsyn till deras
sammansättning och skärpa, dels på lämpliga vägar utdrifva ur kroppen
sådana vätskor, hvilkas mängd var skadlig för organismen.l
Denna förutsättning om läkemedlens och särskildt växternas
hälsobringande egenskaper, öfver hvilka Linné trodde läkaren kunna
förfoga i och med användningen af det ena eller andra medlet eller
dess motsats, innebar början till en teoretisk förklaring af
farmako-dynamikens problem. Detta betraktelsesätt förutsatte en viss både
iakttagelse och erfarenhet, på samma gång det tillfredsställde den
praktiske läkarens behof. Dessa teoretiska förutsättningar voro för
sin tid lika betydelsefulla, som i senare period läkarenes invecklade
tankeoperationer med indikationer och kontraindikationer, med
indi-cans och indicatum vid sjukdomarnas behandling, hvilka, såsom ett
arf från Baerhaaves skola, spelade en viktig roll ännu i midten af
det senast förgångna seklets patologi.
Då det för Linné, såsom redan förut blifvit omnämndt, gafs fem
olika patologiska tillstånd såväl i de fasta delarnas
spänningsförhållanden som i vätskornas kemiska sammansättning, uppställde han med
hänsyn till växternas medicinska egenskaper äfven fem olika slag af
smak och lukt, jämte deras motsatser. Linné betraktade
öfverhuf-vud femtalet såsom ett uttryck af den organiska formens fulländning,
och liksom de växter, hvilkas enskilda blomdelar kunde återföras till
detta tal, enligt hans uppfattning, voro de mest utvecklade, sökte han
äfven i sjukdomsvärlden och de mot dem använda läkemedel
återfinna detta betydelsefulla tal. Isynnerhet framträder i hans *Clavis
*udicbuu+ detta försök att, med afseende å smak och lukt, under
femtalet ordna läkemedlen och särskildt de medicinska växterna.
Linné antog fem olika slag af smak, nämligen den
vattenhal-tiga, sura, feta, söta och slemmiga smaken samt deras motsatser,
den torra, bittra, sammandragande, skarpa och salta smaken. Sapida
inverka endast på corticale vitale. Enligt denna grund fördela sig
läkemedlen och särskildt växterna i följande grupper:3
1 Aquosa, som förtunna och rena vätskorna samt göra de fasta
deiaroa mera fuktiga. Till dessa läkemedel höra de syrliga dryckerna
(acetaria), som beredas »ex oleribus et fructibus horaeis» såsom melo,
Chamaemorus, Fråga, Cerasus, Prunus alba samt utpressade örtsafter,
1 Sapor medicamentorum (1751). Se ofvan sid. 68 ff.
9 En utförlig, i detaljgående förklaring af dessa grupper finnes i »Diss. med.
de efFectu et cura vitiorum diæteticorum generalit (1769) pag. 16—22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
