- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
120

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

LINNÉS SMULTRONKUR

IV ad tert. part. remanentiam. Cola. Dr. Sr. Hvaraf ett hälft kvarter
intages morgon och afton.1

Bekant är, att Linné hyste stort förtroende för smultron, såsom
botemedel mot podager. I biografiska arbeten om honom omtalas
till och med enskilda med detta hans tycke sammanhängande
episoder. Intressant är att läsa hvad han själf meddelar om sin årligen
återkommande smultronkur. Han skrifver därom:

»Då jag första gången (1750) plågades af podager och icke
sofvit på 13 dygn, erhöll jag två skålpund (libra) smultronbär; jag
smakade på dem och de smakade väl (gustavi et sapiebant); jag
förtärde dem och sofde i sex timmar; när jag vaknade, kände jag icke
den minsta smärta, undantagande en viss styfhet i fotleden; jag
förtärde åter samma dosis, somnade äter och var fri hvarje plåga. Jag
förtärde sedan dagligen åtta liber smultron under en hel månads tid
och aldrig har jag haft det bättre med mina fötter. När jag följande
år af ett misstag i min diet drack en liber icke bästa slags vin,
började mina fötter åter värka; följande dag var jag fri mina smärtor
efter att hafva förtärt smultron.» — »Hvarje sommar har jag under
24 dagars tid plägat äta smultron med litet socker eller färsk, icke
kokad mjölk och det fyra gånger dagligen, utan att under denna tid
knappt smaka någon annan föda. Sålunda har jag dagligen förtärt
minst en à två kannor (cantharus?). Detta har varit min förnämsta
medicin, med förvåning har jag sett »tartarus»8 under denna föda
lösas från tänderna, desamma rengöras, kroppens hållning blifva
rakare, ansiktsfärgen återställas och alla förhårdningar i kroppen
upplösas. Smultronbärens doft upplifvar nerverna. Deras vattenhaltiga
och lindrigt sura saft förtunnar blodet och löser »tartarus», men icke
fibrerna, så som öfriga frukter göra det genom sin syra, hvilket ju är
egendomligt för alla syror. Om Ni kunnen erhålla smultron i tillräcklig
mängd i edert fädernesland, så förtär dem enligt samma metod, och
jag lofvar eder återställda krafter och att all »tartarus» i eder kropp
skall upplösas.

Jag har försökt på olika sätt konservera dessa bär till vintern,
men förgäfves, hvarken som konserver, syrup eller insyltade (condita)
bibehålla de sin smak och lukt; de sakna nämligen den fina hud,
hvaraf andra frukter omgifvas.

1 Hypericum (1776). Denna akademiska af handling är den sista, som bär
Linnés namn och försvarades af finnen Carl Niclas Hcllenius (af Hellens) för
medicinsk doktorsgrad. Linné kunde icke af hälsoskäl mera vara närvarande vid
akten.

’ Ett i den äldre kemin begagnadt uttryck för återstoden af vissa kemiska
processer, ett slags slagg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free