Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS BEHANDLING AF VENERISKA SJUKDOMAR 121
Smultron såldes förr i Upsala för !/4 daler, nu längta alla
ar-thritici efter dem och jag måste betala deras pris åtta gånger högre
eller 3 daler.»1
Bland de droger, hvilkas införande i medicinen Linné tillskrifver
sig som en synnerlig förtjänst, är Solanum Dulcamara. Denna af
Boerhaave redan begagnade växt vann Linnés synnerliga
förtroende under hans tjänstgöring vid amiralitetssjukhuset i Stockholm.
Det finnes icke någon växt i hela materia medica, yttrar han, som
kan jämföras med och ännu mindre föredragas detta medel vid
behandlingen af gikt, skörbjugg, gulsot och rheumatism.2 Linné
använde Dulcamara med synnerlig framgång vid syfilis och dess följder,
samt berättar själf, huru en svensk adelsman, som icke trodde sig
kunna i eget land befrias från denna sjukdom, reste till södra
Frankrike för att rådfråga Sauvages och af denne fick anvisning att
begagna Dulcamara, i enlighet med hvad Linné lärt honom och han
själf enligt sin erfarenhet kunde bekräfta. Behandlingen af syfilis
med vegetabiliska läkemedel var öfverhufvud en fråga, som i hög
grad intresserade Linné. Han skrifver til) Bernhard dejussieu:
»Nästa rår skall K alm återvända från Amerika. Han har hos
Indianerna upptäckt ett högst märkvärdigt läkemedel, nämligen ett
speci-ficum mot den veneriska sjukdomen, hvilket han prisar, som ett aldrig
svikande medel. Sjuke, hvilka voro nästan uppfrätte af denna
sjukdom, blefvo inom 10 à 16 dagar fullständigt botade och det utan
någon olägenhet eller smärta, under det att många, som behandlas med
den vanliga qvicksilfvermetoden, dö under kuren. Detta nya
läkemedel deremot botar sjukdomen utan recidiv, utan någon svårighet och
nästan utan iakttagande af en skild diet. Om eder Helvetius
upptäckt denna medicin, hade han säkert af eder konung skördat hela
berg af guld.3 Detta läkemedel är en infusion pà rötterna till
Ceano-thus americanus, till hvilken man, om sjukdomen är mycket
inrotad, bör tillägga roten af Ranunculus föl. subrotundo virginicus,
flore parvo Herm. Lugdh. 514 (Ranunculus abortivus L.). Denna
infusion eller svaga decoct fortares om morgonen på nykter mage; skulle
medlet verka starkt afförande, sä må man begagna det de följande
dagarna i mindre dosis och svagare infusion. Emedan roten af nämnda
Ranunculus angriper magen, bör den användas i mycket liten dosis.
1 I bref till Sauvages 1753, ,5/i 1754 och 1762.
* De Dulcamara (1771). »Dulcamara är genom rön funnen särdeles (specifique)
uti lochiis retentis, Arthritide vaga, rheumatismis; endast svårighet är att hon
grawerar magen och giör äckel, litet laxerar och förtar appetiten, besynnerligen i
förstone för än man blifver vand, med miölk drucken grawerar mindre.» I bref till
Abr. Bäck den "/" ’746. Se äfven Linnés yttrande om Dulcamara i Egenh.
anteckn. s. 204.
* Syftar på den belöning af 1000 Louisdorer, som holländaren Joh. Hadrian
Helvetius 1686 erhöll af Ludvig XIV för införandet af Ipecacuanharoten i farmacin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
