- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
125

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LINNÉS LÄRA OM GIFTER

"5

förändrar kroppen, kallar man medikament; det, som skadar
funktionerna och upphäfver eller förstör de inom kroppen för sig gående
lifsrörelserna, benämnes gift.1 Gränsen emellan dem är likväl icke
bestämd och de skilja sig ofta blott genom den mängd, hvari de
användas och genom graden af sin inverkan. Det skarpaste gift kan
således verka som ett läkemedel, då det användes i liten dosis och
ett läkemedel förmår i stor dosis antaga naturen af gift. Till och
med födoämnen, i öfvermått njutna, blifva för oss skadliga.3 Man
bör äfven erinra sig, hvad toxiska (giftiga) växter vidkommer, att de
icke alltid till hela sin substans äro giftiga, utan att deras egenskap
af gift är bunden vid vissa delar af dem. Läkarenes rastlösa arbete
är riktadt på dessa delars utforskande, ty om det lyckas att utgrunda
deras natur och förhållande till hvarandra, skall vår föreställning om
medikamenternas verkningar småningom blifva klar. Det är därför
nödvändigt att taga sin tillflykt till kemin, såsom vetenskapen om
naturkropparnas inre grund (utpote scientia principiorum corporum naturalium).3

Man har velat, säger Linné, draga en skarp skiljegräns
emellan läkemedel och gift och ansett, att gifterna till och med i små
doser förstöra kroppen, men detta är en fördom, ja villfarelse, som
måste aflägsnas från vetenskapen (tamquam noxiam haeresin e
medi-corum territorio eliminandam censemus). Ty icke någon förståndig
och kunnig läkare bör frukta att efter omständigheterna föreskrifva
gifter i lämplig proportion och dosis. »Medici borde icke fördöma
dem, utan bruka dem, som chirurgi sina knifvar, varsamt». Däremot
kunna de förträffligaste läkemedel i den okunniges hand blifva såsom
ett svärd hos en rasande (medicamina heroica, in manu imperiti,
sunt uti gladius in dextra furiosi). Dä Linné uttalade den satsen,
att de vedervärdigaste gifter (venena teterrima), om de rätt
begagnas, lämna oss de förträffligaste läkemedel, förde han vetenskapens
och erfarenhetens talan. »Jag kan icke säga, yttrar han själf, hvilken
stor nytta jag af denna lärosats haft vid utredningen af den
medicinska vetenskapens viktigaste och mest svårlösta läror».4

I en af de sista medicinska afhandlingar, som bära Linnés
namn eller *Canoncs medici* (1775), sammanfattas de allmänna
terapeutiska åsikter, hvilka framgå ur hans system och böra ligga till
grund för läkarens praktiska handlingssätt, under följande
synpunkter. Naturen är den bästa läkaren. Emot naturen förmå läkemed-

1 Sapor medicamentorum (1751).

a Lign. Colubrinum (1749:. Samma sats finnes, utom pA många andra stallen,
uttalade äfven i »Materia medica>, canon 17.

De methodo investigandi vires medicamentorum chemica (1754).
4 Medicamenta graveolentia (1758).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free