Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ OCH ALLMÄNNA HÄLSOVÅRDEN
131
viscidum), motsatsen därtill är det saltartade (oppositum glutinosi est
salsum). Kölden åstadkommer därför utkristallisering af salter och
sten-bildning i kroppen. Rörelse gör vätskorna eldiga, lifliga (humores
phlo-gistici) och fibrerna sega (tenaces); under rörelse uppkommer värme,
vätskorna fördelas (dissipantur) och alla delar närma sig hvarandra.
Hvilan befordrar bildning af syra i vätskorna (aciduli) och gör fibrerna
möra (teneras). Stillasittande är orsaken, hvarför de högre stånden
lida mycket mera af hysteri, än bondfolk; sten och podager
förekomma oftare hos äldre och förmögna personer. Vid högre ålder
blifva fibrerna hårda. Fatum senile är rigiditet. Genom för mycken
och stark rörelse påskyndas ålderdomen, därför »är ej godt att för
mycket gripa sig an». Sömn befordrar fetma i de fasta delarna (solida
pinguia) och gör vätskorna oljartade (humores oleosos), medan fibrerna
under nattvak blifva magra (macilentae) och vätskorna skarpa (acres).
De, hvilka genomvaka nätterna, blifva utsatta för feber, blodflöden,
svindel och hufvudvärk, däraf ordspråket »aut studes aut amas».
Det bästa, ja ett specifikt medel mot för mycken fetma är nattvak
och det är orsaken, hvarför feta personer, som förlorat sin maka
(tori socia orbati) och lida af sömnlöshet, inom kort förslappas till
kropp och själ (corpore et animo languent). Under hunger
förminskas eller utarmas vätskorna (äro pauperati) och fibrerna blifva tunna
(graciles), medan åter tillräcklig föda låter dem svälla (fibræ turgidæ)
och vätskorna förökas (blifva plethorici).l Hvad uttömningarna
vidkommer, så är det bekant, att kroppen förlorar icke mindre, om dess
vätskor försmå (si succi laudabiles amittantur), än om obrukbara
ämnen, hvilka under lifvets arbete ständigt bildas i blodmassan, öfver
höfvan länge kvarhållas. Vid ymniga och starka uttömningar blifva
vätskorna tjocka (densi) och fibrerna lena (torridæ), kroppen försvagas
och magerhet inträder, under det att de fasta delarna blifva fuktiga
(hu-mida) och vätskorna tunna, om afsöndringarna icke fortgå regelbundetl
Th. M. Fries har utredt, att Linné redan som student höll
privata kollegier öfver den enskilda hälsovårdsläran eller hvad han
kallade »Diaeta naturalis». Till grund för sina föredrag lade han ett af
honom utarbetadt utkast till en dietetik i 75 regler, hämtade »ex princi-
1 Huru Linné i allmänhet tänkte sig födoämnenas natur och verkan, framgår
ur följande hans ord. »Fysiologien lärer, att hvarje för människan tjenltgt födoämne
miste begagnas antingen i form af emulsion eller vara af gelatinös natur. Emulsion
är af vegetabiliskt, gelatina däremot af animalt ursprung. Men då människan icke
kan länge lefva endast af gelatinösa födoämnen, utan angripes af feber och phthisis,
måste vår viktigaste näring bestå af emulsionerad eller mjölkföda. Emulsion är
nämligen intet annat än artificiell mjölk, vunnen af sönderstötta och med vatten länge
behandlade ämnen.» De pane dtætetico (1756).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
