Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Geologiska meddelanden om grufvefälten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en på grund af bergartens hårdhet i förhållande till omgifningarnes,
af erosionskrafterna utpreparerad upphöjning.
Under samma resa besöker han äfven »Guldgrufwan i Småland»
(Ädelfors) den 23dje Maj 1741. Han skrifver därom: »Ädel-Fors
Kopparbruk reste wi igenom kl. 5 (f. m.). Här besågo wi som
hastigast Malmarne, Rosterne, Smältugnarne, Gårhärdarne och
Waskwärcken. Malmen var af 2 slag: then ena en mycket skiön
kopper-Kies och härlig Blötmalm, som endast af synen kunde dömmas till
rikhalt. Then andra malmen var sällsyntare i Swerige och var en
Koppargrön (ochra viridis cupri) uti en Bergart, som bestod af en ren grå
Kalck med röda strimmor och fläckar; i thenna då han sönderslogs
fant man ofta angeflugen och gedigen Koppar. Ofta synes i thenna
malm små liffärgade Granater och merendels i the stenar, som
höllo gediget.»
Det framgår tydligt nog af dessa beskrifningar på de malmer,
som då nedsmältes vid kopparverket, att den ena af dem varit från
Klefva grufva belägen cirka ½ mil därifrån: »en skiön koppar-Kies och
härlig Blötmalm.»[1] Den andra, om hvilken han säger, att den är
»sällsyntare i Swerige» har tydligen varit Sunnerskogs-malmen, hvars
egendomliga mineralogiska karaktärer äro kort och träffande beskrifna.
Ingendera af malmerna öfverensstämma med de kopparmalmer, som
till mindre mängd lämnats från Ädelfors guldgrufvefält, men det är
anmärkningsvärdt, att ehuru Linné antagligen icke kände hvarifrån
dessa malmer förskrefvo sig, eller att de voro från olika grufvor, så
är hans beskrifning af dem fullt tillräcklig, för deras identifierande.
Samma dag besökte Linné Ädelfors guldgrufvor, som upptäckts
några få år förut.[2] »Guld-Grufwan kommo vi till kl. 6 – – –
Streket gick ad Angulum acutum nedföre in åt Berget. Gedigna
guldet hölt sig uti en blek kies. Ordinaira Bergarten var mörkgrå med
några rödachtige Strimmor.» Äfven här finner man den för Ädelfors
karaktäristiska ljusa, guldförande svafvelkisen väl karaktäriserad.
Under sin Västgötaresa, då hemvägen togs öfver Dalsland och
Värmland, besöktes några af dessa landskaps grufvefält. En synnerligen
träffande beskrifning, hvilken fullt återger de karaktäristiska
dragen af detta slags fyndigheter, ger Linné öfver Wassviksgrufvan,
hvilken han besökte den 25:te Juli. »Wasswiksgrufvor lågo 1/2
quart ifrån Landswägen i södost, sedan man passerat Köpmannebro.
De hade uti sig en myckenhet Quartz, som var artigt och sällsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
