Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Geologiska meddelanden om grufvefälten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med någon hvit kalk blandad, uti hvilken satt Kopparkies, Bly-glans,
litet Jern-kies[1] och än mindre svart blände, som voro blandade och på
sidorna bekläddes ådrorna med Tälgsten.[2] Glansen skildes ifrån
Kiesen med sofring, stampning, siktning, waskning, altså nog
mödosamt,» Sedan beskrifves sållsättningen. Linnés goda mineralogiska
öga och omdöme gör sig gällande i följande observation: »Spatum
album lamellosum undulatum, en eljest sällsynt sten, sågs här i gruset,
allmänt ibland Quartzen.» Härmed afses säkerligen den dolomitspat,
som förekommer på dessa malmgångar.
Andra mineralogiska notiser förekomma äfvenledes i beskrifningen
af hans resa genom Dal och Värmland. Den 3:dje Aug. antecknar
han från besöket i Filipstad: »Gedigen koppar gafs oss af Bärgmästaren
Stockenström. Denna är sällsam; ty han är icke præcipiterad; stuffen
bestod til öfra delen af hvit Spat och til nedra af en svart
Jernmalm, liksom jernmalmen uti sjelfva generationen prœcipiterat
Kopparen, under det spaten växte. Denna sten var tagen i Winteråsa
Socken ifrån Nerike, utur Hesselkulla jerngrufwa.» Linnés
anmärkning, att järnmalmen i själfva generationen precipiterat kopparn, är
högst anmärkningsvärd i belysning af den först i senare hälften af
1800-talet utvecklade teorien, att kopparn på dylika fyndigheter
reduceras ur lösningar (= precipiteras) genom järnoxidulsaiter, som därvid
oxideras till oxidföreningar. Oaktadt man vid denna tid saknade de
kemiska förutsättningarne för bedömandet af detta förlopp, förde
iakttagelsen af det paragenetiska uppträdandet Linné härvidlag på rätt
spår. »Gediget Silfver ifrån Nordmarks jerngrufwa, som ligger quart
6 ifrån Philipstad åt öster, fingo wi med den förra. Samma grufwa
hade blifwit afskuren med en lersköl, då ådren, där hon strök igenom
lerskölen, förvandlat sin Jern-malm uti en myckenhet gediget Silfwer.»[3]
Persbergs grufvefält, där det »bröts den rikaste Jern-malm, som
uti godhet täflade med Dannemora, Bitsbärg och Norbärg» beskrefs
utförligt. Han redogör för brytningssättet, som här var »mäst med
skjutande, och sällan med tilmakning»[4] samt visar i en tabell
omfattande åren 1740—45 »hvad Malm, Gråbärg och Watten här utur
blifwit uppdragit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
