Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / V. Carl von Linné såsom mineralog / 20 (1907) Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3.

Går man till de angifna figurerna, så finner man att fig. i
föreställer en rombisk kristall med pyramidal hemiedri, som närmast
liknar bittersaltets kristallform. Fig. 2 åter, som därmed endast har en
tillfällig likhet, är en tvillingskristall af ett obestämdt mineral. Fig. 4
och 5 afbilda druser af tungspat. Alla dessa kristaliformer, hvilka han
anser samtliga vara »af kalk- eller spatsubstans», sammanför
han under benämningen Crystallus natriformis spatosa, och
uppdelar dem i olika arter, beroende på kristallernas
aggre-gation (om de äro rakt uppstående eller stupande), deras färg,
genomskinlighet och glans.

Det är betecknande, att endast de romboidalt hemiedriska
formerna af kalkspaten räknas till serien af natrons former;
de holoedriska däremot till nästa släktes nitriwi^ liksom också
de pyramidalt hemiedriska (skalenoedern).

Fig. 7.

Fig. 8.

Fig. 6.

Äfvenledes till natrons kristallformer, men såsom en
underavdelning däraf räknas Seleniten,1 som »består af en dodekaedrisk, rom-
bisk kristall, som har tvenne motsatta sidor bredare och rombiska,
medan de smalare sidorna blifva mera långsträckta. —- — — från
natron skiljer den sig alltså genom den rombiska
gestalten och genom att spetsarne ej äro i motsatt
ordning utan parallelt hoptryckta. En dylik kristall
är afbildad i fig. 3, i hvilken man igenkänner
gipsens kristallform (enkel kristall). Denna
kristall-form, som han benämner Crystallus selenitica
gypsea, delar han i två arter, af hvilka den första
kallas vsolitaria rhombem och den andra
»suåsoli-taria prismatica»; under de förra innefattas de enkla kristallerna,
under de senare tvillingarne, hvilka beskrifvas på följande sätt: »dess
splittror förete visserligen romber liksom spaten; men romberna sön-

1 Vid andra tillfällen uppställde Linné Seleniten såsom en själfständig form,
framkallad af ett särsldldt selenit-salt.

a¾. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>