Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man saknar hos Linné den geometriska uppfattning af
kristallformerna, som var nödvändig för att förläna en fast grundval åt denna
vetenskapsgren. Detta visar sig äfven hos hans kristallfigurer, ehuru
dessa likväl öfverträffa flertalet af hans samtidas.
Den utmärkte matematikern dansken Er. Bartholinus hade redan år
1670 mätt islandsspatens vinklar och funnit att de voro konstanta; han
undersökte detta minerals klyfbarhet samt upptäckte dubbelbrytningen.1
Hans landsman Nic, Steno hade ungefär samtidigt vid studiet af
kristaller påpekat att kristallytornas förskjutning och däraf följande
förstoring eller förminskning vore utan betydelse för lutningsvinklarne,
som förblefvo oförändrade.2
Äfven Leeuwenhoek’s och de la Hire’s noggranna
kristallmätningar på gips och Capeller’s på kvarts förelågo före Linnés tid,
ehuru denne icke tog hänsyn därtill eller till deras arbetsmetoder.
Då Linné afstod från ett geometriskt behandlingssätt af
kristallerna, måste han inskränka sig att bygga sitt kristallsystem på
tillfälliga yttre analogier ofta helt godtyckligt valda och stundom endast
tydliga för honom själf.
 |
| Fig. 1. |
 |
| Fig. 2 |
 |
| Fig. 4 |
 |
| Fig. 5. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
