Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / V. Carl von Linné såsom mineralog / 22 (1907) Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grannt som de öfriga, men likväl på grund af sin hexagonala gestalt
synas äga frändskap med de nitroforma kristallerna». Flera af dessa
kristaller utgöras af olika typer af kalkspat eller andra karbonater
se fig. 13—16. En af dessa kalkspatkristaller utgör en regelbundet
utvecklad skalenoeder, som beskrifves på följande sätt: »Crys tallus
subnitriformis spatosa acaulis: pyramidibus aequalibus (fig. 13).1
Anträffad i Sahlbergs grufvan i asbest. Den är en dodekaeder, af tolf
lika plan, af hvilka hvarje särskildt har en likbent triangulär form;
dock så, att tvenne närliggande plan äro alternerande förenade i
spetsiga kanter. Andra äro knappast möjliga att säkert identifiera. Af
intresse är," att han bland dessa afbildar en apatit-kristall (fig. 17), som
han beskrifver på följande sätt: »dystallus subnitriformis spatosa,
utrinque truncata. Denna kristall bildar ett hexaederprisma med si-
dorna växelvis något smalare, och ändarne tvärt af huggna.
Anträffas i Tyskland, i ett blymineral, som är grönt, genomskinligt ej
hållande silfver och företeende enahanda gestalt.» Detta sistnämnda
mineral är tydligen mimetesit.

Fig. 17.

Fig. 18.

Fig. 19.

III. Muria eller koksaltet är det kubiska saltet, som ger denna
sin form åt sina stenkristaller (fig. 18, 19). Bland dessa
uppräknat-Linné hufvudsakligen olika varieteter af flusspat: Chrystallus
muriae-formis spatosa aggregata med dess olika färger alba, flava^ purpurea^
viridis. Om den sistnämnde meddelas, »att den uppvärmd lyser i
mörkret», således är fluorescent.

Hit hänför han äfven » Crystallus muriaeformis rhombaæ spatosa^
subsolitaria (fig. 20), som har form af en sexsidig paralleleliped af
sex lika romber.» Härmed kan tydligen endast afses en rhomboeder,
hvilket också bestyrkes af figuren. Detta blir ändå tydligare genom
fortsättningen, där det heter: »Detta muriforma salt fås, om spiritus
nitri (= salpetersyra) tillsättes muria eller koksalt och destilleras; då
slutligen återstoden utgör ett salt af samma beskaffenhet». Enär
natronsalpeter kristalliserar romboedriskt (isomorft med kalkspat), så

1 1 Syst. Nat. i2:te uppl. (1768) benämnes denna kristall: Natrum hyodon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>