Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna vetenskapsgren, under en tid, då densamma betraktades med
misstroende såväl af kemister som mineraloger, och genom sitt
väckande sätt att behandla densamma ledt andra forskare in på denna väg.
Detta gäller i första rummet Romé de Lisle, hvilken i företalet till
sin Essai de Cristallographie framhåller att det är Linnés arbeten,
som fört honom in på denna vetenskap.1
I detta sitt första arbete står De Lisle också på linnéansk grund.
lian har visserligen betydligt ökat iakttageisematerialet, i det att han
af bildar och beskrifver 110 kristaller (Linné beskref in sin af handling
af år 1747 tjugofem, däraf dock flera voro oväsentliga modifikationer
af samma art och i Syst. Nat. af år 1768 40 kristaller), men i öfrigt
är behandlingssättet fullkomligt Linnés. De Lisle tar ingen eller helt
obetydlig hänsyn till vinklarnes storlek, och sammanhanget mellan de
olika kristallformerna och deras härledning den ena ur den andra är
honom förborgadt. Med ett ord, den geometriska uppfattningen som
saknades hos Linné, finnes heller icke hos Romé de Lisle i detta
hans första verk. Däremot betecknar hans 11 år senare utgifna
arbete2 ett högst betydligt framsteg. Icke blott att materialet fått en
afsevärd tillökning, i det att han nu af bildar mera än 500 kristaller,
men behandlingssättet och afbildningen af kristallerna är nu en helt
annan, sedan han genom användningen af Carangeots
kontaktgonio-tneter kunnat bygga på geometrisk grundval. Hans arbete kommer
härigenom närmare den vid denna tid (1784) uppträdande Hauy, »den
vetenskapliga kristallografiens fader».
1 Essay de Cristallographie, Paris 1772, Ur företalet sid. 12—13 kan anföras:
»Instruit par les ouvrages du celebre von Linné, combien 1’étude de ces form.
angu-laires des Cristaux pouvait devenir intéressante et propre à étendre la sphere de
nos connaissances minéralogique, je les ai suivies dans toutes leurs métamorphoses
avec 1’attention la plus scrupuleuse; j’ai comparé les figures et les descriptions qu’en
avait donné le Naturaliste Suédois avec les Originaux que je possédais, fai
décou-vert plusieurs espèces qui lui manquoient — *~»
Äfven andra forskare hafva genom Linnés inflytande och stora rykte förts in
på kristallografien. Så var det fallet med engelsmannen John Hill och fransmannen
Grignon. Den förre utgaf år 1777 en Spathogenesia, som i afseende på
kristallbe-.skrifningarne och afbildningarne står på linnéansk grund ehuru han i fråga om den
formbildande närvaron af sakerna emanciperat sig från sin läromästare. Grignon
som var Maitre de Forge är den förste som noggrannare beskrifvit kristalliserade
hyttprodukter. (Mem. de Physique sur 1’art de fabriquer le Fer, Paris 1775.)
2 Cristallographie, Paris 1783. De Lisle meddelar häri bland annat ett latinskt
brel från Linné, hvari denne säger: »Jag har bäst känt mina talrika förbiseenden,
enär jag ej fullt kunnat egna mig åt kristallerna.–––-■ — Alla dina nya kristaller
har jag lålit skära i hårdt trä liksom förut alla mina, hvarigenom jag kan
undersöka dem alla ett i allt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
