Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riket, som hafva den mångkantiga; om deras syrliga del, som säges
vara orsaken till Chrystallisation, kan bestå i den hettan, som några
upräknade kroppar igenom gått och om samma Salter kunna meddela
sin figur, utan at vara nplöste i någon vätska, med mera. För
min del bör jag allenast bekänna, at i försök med bekanta handgrep
har jag fått lika mycket Svafvel och Järn utur en cubisk som
fler-sidig Kies, lika mycket Metall och jord utur en Tio- som Sexsidig
slag-Chrystall, när de haft samma grundämnen och färg.»
I sin »Försök till Mineralogie» uttalar han sig i samma riktning:
»Crystallernas skapnader äro föränderlige i detta släktet (kalkspat)
mera än eljes, och wet man ingen orsak därtil: Ty man bör icke
skylla det på Salter, sålänge man aldrig ka?t bewisa deras närwaro,.
utan twärt om har starka anledningar at föreställa sig, det flera ämnen
liafwa fådt lof at vid sina tillfällen taga an en kantig figur
på ytan.1
Först mot slutet af Linnés lefnad infaller Torbern Bergmans
mineralogiska arbeten. Detta omfattande snille, som successivt ägnade
sig at zoologien, fysiken, jordbeskrifningen, mineralogien och kemien
och visade sig mäktigt, att inom hvarje vetenskap åstadkomma något
originelt och bestående, riktade äfven kristallografien med några
arbeten, visserligen icke så omfattande, -men desto mera djupgående.
Han ådagalade2 att de olika på en och samma kristall uppträdande
kristallformerna låta afleda sig ur hvarandra. Utgående från
kalk-spaten, af hvilken lätt fullkomligt likartade klyfningsromboedrar kunde
framställas, visade han, att de olika holo- och hemiedriska formerna
kunde härledas genom anlagring af ytterst små likformade delar, och
han tillämpade detta betraktelsesätt på talrika andra mineral såsom
granat, svafvelkis, turmalin, harmotom och åtskilliga konstgjorda salter.
Bergman blef härigenom en föregångare till Hauy liksom Linné var
en föregångare till De Lisle.
Om också Linnés egna arbeten på kristallografiens område icke
inleda någon ny epok i denna vetenskapshistoria, så tillkommer honom
dock en stor förtjänst derigenom, att han genom sitt intresse för
1 Äfven Buffon, Linnés förnämste antagonist på det naturhistoriska områdetr
bestred de kristallografiska karaktärernas betydelse och beaktade dem föga i sin
Histoire des Mineraux. Han bestred till och med att det fanns fullkomligt
regelbundna naturföremål eller att kris tallform erna kunde användas såsom kännetecken.
»La forme de Cristallisation nést pas un caractère constante, mais plus équivoque
et plus variable qu’aucun autre des caractères par lesquels on doit distinguer les
Mineraux.» Hist. des Min. 1783, s. 343.
2 De formis Crystallorum. Nov. Act. Reg. Soc. Se. Ups. Vol. I, 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
