Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändandet af fixerade namn. Alldeles som i enlighet med nutida
nomenklatur-regler skall då tagas ett förut gifvet namn, om sådant
finnes, i annat fall, men endast då, gifves ett nytt. Liksom än i dag
anses nyttigt och äfven är brukligt, fordras anförandet af
synonymer, till och med i större utsträckning än nu ofta plägar vara fallet,
men dä i brytningstiden, innan en fast nomenklatur slagit igenom, var
detta än mera nödvändigt. Begreppen klass (*classis*)% ordning
(*ordo*) och genus fastslås såsom öfver och underordnade begrepp med
viss omfattning. Visserligen hade samma termer förut användts dock utan
någon konsekvent tillämpad inbördes rangordning. Redan hos
Ges-NERUS t. ex. finner man uttrycket *ordo» dock ej i samma mening
som hos Linné och hans efterföljare. Och huru virrig och planlös
användningen af termen genus är hos Ray t. ex., har redan anförts.
Med afseende på släktbeskrifningen framhållas de naturliga och
väsentliga karaktererna, men då Linné, som är lätt förklarligt, ännu
ej concipierat tanken på ett naturligt system, inrymmer han också
character artificialis plats, just för att skilja de i systemet
sammanförda släktena. Linné framhåller emellertid, att hans »methods»
syfte är att framställa naturliga släkten. »Genus naturale
de-monstrabit», säger han uttryckligen. Hvilket jättesteg framåt är ej
detta, om man jämför med närmast föregående tidsålder? Till det af
Ray och Willoughby skapade artbegreppet få vi alltså nu härmed
den af Linné och Artedi1 danade, måhända än viktigare
uppfattningen om naturliga släkten, Just den tanken, att släktena
utgjordes eller skulle utgöras af grupper af verkligen med hvarandra
befryndade formenheter (arter), griper ju långt framåt i tiden så godt
som förbi hela 1700-talets naturforskning och gifver en försmak af
evolutionslärans postulat.
Slutligen skulle ett utvaldt släktnamn fastställas och skäl
gif-vas, hvarför just det bibehålles och andra förkastas. Genom denna
ytterst värdefulla regel göres ett slut på den ändlösa förvirringen i
detta afseende, hvarpå redan ofvan gifvits några belysande exempel.
Om en *descriptio perfectissima» af en djurarts alla yttre delar göres,
såsom Linné föreslär i den 15:de punkten af sin »methodus» så torde
äfven en nutida zoolog ej kunna begära mera. Detta gäller desto
mera, som alla släktets förut kända arter skola genomgås och alla
särskiljande kännetecken för den form, som beskrifves, skola anföras.
Den förnämsta af dessa kännetecken skulle sedan enligt LlNNÉ’S
mening bibehållas, och de andra lämnas åsido. Han yrkar alltså blott
1 Dessa bada forskares samarbete har af mig vid föregående tillfälle
framhållits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
