Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lad och konsekvent tillämpad, ehuru redan förut i tidigare arbeten
såsom t. ex. i * Museum Regis Adolphi Friderici» af år 1754 tydliga
spår däraf kunna skönjas. Denna genom sin stora enkelhet slående
lag, att hvaije organism skulle erhålla tvenne namn, det första
utmärkande släktet och det andra arten, hade de mest storartade
följder. Det ligger ej någon öfverdrift i det yttrande, som härom fallts,
att genom denna nomenklaturlag möjliggjordes fortsatt utveckling af
den deskriptiva zoologien (och botaniken). Ty med det
betecknings-satt, som förut användts, var det redan vid tiden för LlNNÉ’S första
uppträdande svårt att komma tilll rätta, och när antalet af nya
former, som framdrogos och beskrefvos i raskt stigande proportion,
ökades, skulle det omöjligas gräns mycket snart varit uppnådd, om ej
LlNNÉ’S genialiska namngifningssystem med ens undanröjt alla
svårigheter.1 Linné uppdrog en bestämd gräns mellan namn å ena
sidan och definition å den andra. Förut hade de olika författame
för de af dem beskrifna djuren såsom namn visserligen stundom
an-vändt ett eller två ord, men ofta långt flera bildande en hel
beskrif-vande fras, alltså ett slags definition. Den ene hade användt ett
uttryckssätt den andre ett annat, obundna som de voro af alla
regler. Till följd häraf var det sålunda för att på ett igenkännligt sätt
beteckna en djurart ej nog med att anföra ett namn eller en fras,
utan man måste ofta citera en hel rad med auktorer och deras olika
uttryck. Ville man t. ex. ge en säker och igenkännlig beteckning pä
skedand, så var det säkrast att skrifva: *Anas Platyrhynchos altera
sive clypeata Germanis dicta WiLLUGHB.; Anas latirostra major
Aldr.» Det var antagligt, att man blef förstådd då, men efter
införande af den LlNNÉ’anska bi nomenklaturen gick det än säkrare med
blott två ord: Anas clypeata. Eller ville man t. ex. vetenskapligt
beteckna hvitling, så skedde det sålunda: *Gadus dorso tripterygio,
ore imberbiy corpore albo, maxilla superiore longiore ART.», eller
*Asellus mollis major seu albus, an merlanus Rondeletii. WlLLUHGB.» eller
»Assellorum secunda species, Merlanus GESN.» eller »Asellus candidus
primus SCHONEV.» eller »Asellus minor alter ALDROV.» o. s. v. Det
var minsann ej lätt att finna sig till rätta i en sådan oreda, då ju
samma art än betecknades såsom *minor» än såsom 1 major* oafsedt
1 Att det är förträffligt, därom vittnar ock det faktum, att det, ehuru nu 150
år gammalt, erhållit fullständig tillämpning i alla världens länder och att intet bättre
kunnat sättas i dess ställe trots naturvetenskapernas oerhörda utveckling och tillväxt.
Ty de små ansatser, som gjorts att ersätta Linné’s binomenklatur med bokstäfver
eller matematiska formler, ha genast fallit till marken och ej omfattats af någon
annan än uppfinnaren själf och — stundom ej ens af denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
