Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han uppfattade på ett sätt, som noga motsvarar deras naturliga
frändskap. Hans indelning är följande:
Insecta aptera.
Ben sex. Hufvudet skildt från mellankroppen. Lepisma; Podura;
Termes; Pediculus; Pulex.
Ben 8—14. Hufvud och mellankroppen förenade.
Ben 8. Acarus; Phalangium; Aranea; Scorpio.
Ben 10—14. Cancer; Monoculus; Oniscus.
Ben mänga. Hufvud och mellankroppen skilda: Scolopendra; Julus.
Genom denna indelning har Linné visat, att de vinglösa
leddjuren bestodo af fyra olika grundtyper, af hvilka spindeldjur och
kräftdjur ställdes i ett närmare förhållande till hvarandra än till de
öfriga; en åsikt, som äfven i våra dagar uttalats af framstående
forskare.
Det framsteg, som genom Linnés indelning af insekterna i
ordningar gjordes i leddjurens systematik, är så betydande, att hvarken
förut eller efteråt någon därmed jämförlig förbättring i dessa djurs
systematik af någon författare vidtagits. Fyra af de sju ordningarna
(Hemiptera, ed. 10; Lepidoptera; Hymenoptera och Diptera) äro fullt
naturenliga och uppfattas ännu i dag på alldeles samma sätt; Coleoptera
äro också en naturlig enhet, om man såsom ofvan redan är nämndt,
bortser ifrån, att Linné ännu i tolfte upplagan dit hänförde släktet
Forficula; Neuroptera omfatta visserligen enligt senare tiders
undersökningar tämligen skilda element, men beteckna dock på Linnés
tid ett gifvet framsteg i uppfattningen gent emot föregående författare
och om Aptera är redan utförligt taladt. Linnés insektsystem var
således ej blott ett klart och logiskt genomfördt system för att lätt
och praktiskt kunna bestämma och ordna insekterna, det var äfven
i allt väsentligt ett naturligt system, hvarpå sedan kommande forskare
endast byggt vidare. Sedt från den synpunkten står det onekligen i
vetenskapligt hänseende öfver Linnés så berömda sexualsystem för
växterna.
Förträffligheten af Linnés system framträder ej allenast vid en
jämförelse med hans föregångares, utan äfven då man tager hans
samtids åsikter i betraktande. Linnés motståndare Jakob THEODOR
Klein (f. 1685, d. 1760), framställde år 17341 ett system öfver
djurriket, som med afseende på leddjuren är vida underlägset Linnés,
1 Tabula generalis methodi zoologicae införd i Naturalis dispositio
Echinoder-matum. Gedani. 1734. 4:0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
