Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara exponerade, efter de måste gå i träden, där fåglame deras
fiender hålla sig».1
En mängd notiser om skyddande likhet finnas för öfrigt strödda
här och där i Fauna Suecica och Systema Naturae. Vissa insekters
vana att draga in benen och ligga såsom döda, anser Linné åsyfta
att »lura fåglar».
Många andra sidor af insekternas lefnadsvanor behandlas äfven
af Linné, men kunna ej här blifva föremål för en närmare
redogörelse. Det anförda må vara nog för att visa, att Linné ej blott
reformerat insekternas systematik utan äfven med varmaste intresse
omfattat studiet af deras lefnadssätt och utveckling.
Det behöfver knappast påpekas, att Linné fullständigt förkastade
läran om insekternas uralstring. Den var honom en gemen
styggelse, som uppväckte äckel blott han tänkte därpå, såsom han säger
i en af sina afhandlingar. Han återkommer i nästan alla sina
af-handlingar om insekterna till denna de gamles förvillelse och
påpekar därvid upprepade gånger, att insekternas hela byggnad och
organisation, trots deras ringa storlek, är likaså fulländad som de
högre djurens och att det därför ej är rimligare att tro på en insekts
uralstring än på en elefants. Linné var i detta hänseende fullt
konsekvent och trodde ej ens på äggparasiternas uralstring utan påvisar
att äfven de härstamma från ägg, som af en hona inlagts i det
insektägg, hvarur de små parasitsteklarne komma. Utan att förringa
föregående författares förtjänster kan man därför påstå, att det är Linné,
som fullständigt brutit med läran om arters uppkomst genom en
uralstring och fastslagit, att hvarje organism härstammar från ett ägg
(en cell) frambragt af en liknande förut lefvande organism.
Det är klart, att denna lära i samband med Linnés tro på
arterna såsom den organiska naturens grundelement skulle med logisk
nödvändighet utmynna i hans bekanta sats: »tot numeramus species,
quot ab initio sunt creatae» (vi räkna så många arter som
ursprungligen blifvit skapade).
Denna lära modifieras emellertid mycket därigenom, att Linné
fattade artbegreppet i en ganska vidsträckt bemärkelse och i
sammanhang därmed ansåg, att samma art på grund af yttre
förhållande såsom föda, olika temperatur och fuktighet kunde undergå
betydande förändringar till storlek, färg m. m. så, att skilda
underarter och varieteter uppkommo. I sin afhandling »Generatio ambi-
1 Föreläsningar öfver djurriket, 1752, Manuskr. Jämför äfven den utförliga
beskrifningen i Fauna Suecica. Ed. 2. p. 324.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
