Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gena» (1759) går han ännu längre och framhåller, stödd på några
hybridiseringsförsök mellan arter af samma släkte, såsom en
möjlighet, att alla arter, som tillhöra ett naturligt släkte, i själfva verket
härstamma från en och samma grundart,1 hvaraf således skulle följa
att de ursprungliga arterna ej behöfde vara flere än som motsvarade
hvarje naturligt släkte.
Enstaka, hittills föga beaktade uttryck, som finnas här och där
i Linnés skrifter, visa ock, att han tänkt öfver det svåra problemet
om arternas inbördes förhållande till hvarandra, men éj ansett sig
kunna lösa detsamma.
Ett exempel härpå hämtadt från hans arbeten öfver insekterna
må anföras. I tionde och tolfte upplagorna af Systema Naturae
be-skrifver Linné såsom första art under släktet Phalcena den jättestora
numera välbekanta påfagelsspinnaren Attacus atlas L, från södra Asien;
såsom andra art beskrifves därpå en snarlik art Attacus hesperus från
södra Amerika (Surinam), och sedan Linné framhållit den stora
likheten mellan de båda arterna samt angifvit de kännetecken,
hvari-genom de kunna åtskiljas, yttrar han: »På hvad sätt denna
uppkommit ur den föregående, skall framtiden lära oss» (»Quomodo haec a
priori orta, dies docebit»).
Vi afsluta härmed denna korta skildring af Linnés betydelsefulla
verksamhet såsom entomolog under förhoppning, att hvar och en,
som tagit kännedom om entomologiens ställning före Linnés tid,
villigt skall medgifva, att Linnés lifsgäming i afseende å denna
vetenskap medfört så stora framsteg, att den väl förtjänar att ställas vid
sidan af hans förtjänster såsom botanist. Af största betydelse för
entomologiens utveckling har det äfven varit, att Linné förstod
att hos sina lärjungar och sin samtid ingjuta den kärlek och den
beundran för insektvärlden, som han själf i så rikt mått ägde.
»Insekterna hafva varit min största njutning, för dem lågade
mitt unga sinne, då jag åren 1728—1734 vistades i Uppsala, på deras
insamlande, undersökning och beskrifning offrade jag mina lediga
stunder» skrifver Linné år 1736 i inledningen till uppsatsen »om djur
i Sverige». Med sin berömda samtida Hofmarskalken Carl De Geer
på Löfsta2, 1700-talets främste kännare af insekternas lefnadsvanor,
1 »Tot species dici congeneres, quot eadem ex substantia medullari seu matre
sint progenitre».
* Sattes af Linné mycket högt och kallades »vår makalöse De Geer»; f. 1720,
d. 1778.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
