Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som för Utskottet uplästes. Hwarefter bemälte Ryttmästare widhanden gaf, thet
Herr Archiatern Linnjcus, uppå gjorde föreställning icke welat sig utlåta, hwad
pramium han åstundade, utan aldeles öfvverlämnat thet till Utskottets och
Rik-sens högl. Ständers bepröfvvande, samt at det begärda profvvet till å daga
läggande af thes hemlighet, woro så mycket swårare för honom att wärekställa,
som saken i sig sielf är ganska simple, och sjelfwa hemligheten i samma
ögnablick uptäcktes, enär then bestyrekes, och hade han warit af then taneka,
om icke för wissa af Utskottets Deputerade honom må tillätas at giöra prof».
Den här omtalade promemorian är tvifvelsutan den, som i det följande meddelas.
Att närmare redogöra för detta ärendes vidare behandling är här ej rätta
platsen. Här må blott nämnas, att deputationen den 4 Juli utsåg »wissa
ledamöter, som inom sig pä heder och tro försäkra, att eij uppå minsta sätt
yppa hemligheten»; att Linné vid sammanträde den 27 s. m. för dessa utförligt
redogjorde för sin »hemlighet»; att han företedde af honom i flodmusslor i
Upsala-ån producerade pärlor, som af Juveleraren Bero ansågos »för ganska
wackra och af sä besynnerlig godhet, att han, såsom okunnig om försökets
ändamål, förklarat wara skada någon af dem söndra» för undersökning af deras
inre byggnad; att den 30 s. m. för deputationen anmäldes, att »sådana
omständigheter sig yppat, att the [de delegerade] ansett nödigt till at wända
sig till Höglofliga Secreta Utskottet med de Considerationer, som dervvid
förefallit, samt hwad mått och utwägar dervvid borde tagas»; att Secreta utskottet
efter åtskillig öfverläggning den 28 Jan. 1762 beslöt uppskjuta frågans,
af-görande, »till dess man finge se, hurudan penninge-tillgången framdeles kunde
blifwa».
1 Secreta utskottet hade Linné tvenne kraftiga förespråkare i biskoparne
E. Halemus och G. Fr. Mennander, och särskildt den senare gjorde allt, hvad
han förmådde, för att åf Linné skulle lemnas en nationalbelöning ej blott för
»pärleympningen», utan äfven, och ännu mer, för hans öfriga förtjenster.
Genom honom inlemnades ock till utskottet det Memorial, som här meddelas
såsom n. 12. Jfr. f. ö. härom Linnés bref till Mennander d. 29 Jan. 1762,
som i det följande skall meddelas. — Med detta icke att förblanda är ett annat
Memorial, som finnes tryckt i Handlingar ur v. Brinkmanska archivet pä
Trolle-Ljungby, utgifne af Gc’sr. Andersson I s. 247, hvilket uppgifves
vara af Mennander den 29 Jan. 1762 inlemnadt, »men författadt af Linné sjelf».
Detta har nämligen helt säkert flutit ur Mennanders egen penna. Därur må
här blott citeras följande: »Till slut kan jag rent ut säga, hvad som töranlåtit
mig att underkasta detta R. H. Ständer, neml. att då jag senast råkade Linnaeus
såsom en gammal bekant, berömde honom för sin flit, men beklagade, att jag
såg åldren gjort honom gammal, dä fick jag till svars: Jag har sökt, om flit
och arbete hos oss kan göra någon förtjenst. Jag har vunnit, denna utmärglade
kroppen. Jag har förkortat mina dagar, att allenast några få ligga öfrige i
draggen. Men det mest grämer mig, är att jag således mördat mina inånga
omyndiga barns fader utan att kunnat lämna dem droppfritt tak öfver hufvudet».
— Resultatet blef, att den »nationalbelöning», som Svenska staten lemnade,
endast bestod i Linné tillerkänd rättighet att själf utse sin efterträdare.
Ej osannolikt är, att Linné utom de nu omnämnda inlemnat ännu ett
Memorial till Secreta utskottet, och detta ett synnerligen viktigt. Sedan näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
