Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matsäk, förmenandes få af Lapparnes renkött, ost, miölk,
fisk, fogel etc. Eij häller kunne jag mehr bärga, ty då
lappen bär båten på hufwudet wid forsarna öfwer bärg
och dalar, måste jag bära både min och hans matsäk.
29 Maj. När wij om morgonen komit till första lappens land,
lämnade wij håpen el:r båten wid stranden, och
begof-wom oss i willa skogen att leta upp lappen. Här war
nu mehr inga wägar, inga giersgårdar, intet tekn till
be-bodt. Wij råckadom åtskilliga tomma kotter, där han
sig uppehållet, men intet mehr. Jag som nu war trött
af mycket gångande, nödgades hwila mig här i willa
ödemarken, medan finnen gick att söka min
tillkommande föllieslagare widare, fruchtandes ingen ting mehr,
än då han lappen funnit hade, han eij mig finna skulle.
Kom dåch wid middagstiden igen, hafwandes Lappen
i föllie med sig, hwilken tog mig emot, förde mig till
sin kotta, fägnade mig med fisk och friskt watn.
Sedan fördes jag från den ena till den andra, alt till
des jag kom långt upp uti floden Juktan, wid pass 25
mihl ofwan Lyksele. Jag lämnar här att uprächna, hwad
man lida måste, då man lapparne upsöka skulle, och
hwad jag utstod, sedan maten blef all. De fattige
skogs-lapparne hade nu eij dett minsta att till föda anwända
förutan endast fisk. Ty nu slachtades intet, eij häller
sköts, eij häller hade Renarne begynt miölka.
4 Jun. När jag war komin, såsom sades, kunne jag eij komma
[längre] för flodens flödande, utan måste gå till fots ett
par mihl, då jag sedan skulle koma uti sachtare Elf.
När wij gått något stycke, låg för oss ett kiärr el:r myra
af Vs mihls bredd, h:kn wij skulle öfwer; liwart steg
gick öfwer knäs i watnet, och kiälen låg under föttren;
där som han war afgången war diupare. När wij öfwer
denna komne woro, funno wij ingen Lapp här, utan
nödgadoms ett litet stycke här ifrån antaga ett swårare
och en hel mihl långt kiärr; jag wet icke, hwad jag
nödigare gick på. Och på dett alla Elementer skulle nu
på engång wara widrige, blåste och rägnade des utom.
När wij omsider mot kl. 4 om morgonen komit öfwer
denna grufweliga swårigheten, funno wij ändoch eij
någon lapp; ty nödgades jag aldeles uttröttat lägga mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
