Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har 5 näcktergalar, som siunga både i bur och löse i
cam-maren. 3 äro fångade i år. De bli snarare tame och mer tame än
någon annan fogell och äro eij svåra at conservera. De söngo ännu i
går, men eij sä mycket som förr. af ett par canariefoglar har jag hvart
år circa 12 ungar.
Linn. Soc. Vol. II: 21—22.
579.
— — — Rönet om Paddome mot kräftan är märkwärdigt;
jag har wisst läst det hos någon af de gamle, men minnes ej nu,
hwarest; artigt är, at det confirmeras.
Jag såg i min barndom, at en käring curerade min Broder för
Paronychia med det hon högg med en lia en Padda i tu, och lade
på fulslaget, och han blef god innom 24 timmar. På min
födelseort är detta allmänt emot fulslag.
Man wet, at mot Paronychia brukas åtskillige tetra, Solanum
verbascum etc. Ångelska pulfret mot kräftan är ock säkert ex
tetris, torde altså Bufo, licet venenatus, ej skada, fast mera gagna.
Rått kött lagt på kräftskador, til dess det antagit primum gradum
putrefactionis, recommenderas ock af de gamla.
Om Paddorna fästa sig, wet jag intet mer än af den gamla
relationen om grodan (Bufo), som fäste sig på munnen af en
munk, som sof, och han fick ej hänne tädan, för än man lade
honom under en spindelvväf; spindelen släpte sig neder på en tråd
och stack hänne, at hon föll af. Men om Paddorne suga, har
jag ej hört, kanske de suga det rutna, ty uti Cadavera krypa de
ofta in.
Sannerligen det wore wärdt at försöka i Lazarettet på någon,
som hade en obotelig kräfta, der ingen ting är farligt, utan patienten
måste dö. Mig förefaller det intet paradoxt. Jag wet, at
Bön-derne äfwen lägga i tu huggne Paddor på ormbett.
Det är wäl et styggt medicament, men ej så styggt för den
sjuka som kräftan.1–––––-
Detta utdrag ur ett Linnés bref, skrifvet 1768, finnes intaget i P. Bjerchéxs
Inträdes Tal om Kräftskadors, Scrophulösa och Veneriska sårs och
svullnaders igenkännande, hållit för Kongl. Collegium medicum den 18
October 1771 sid. 26 (Stockh. 1772).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
