Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetat med Hortum, jag hade länge sedan satt upp näsan, jag
tror min owän ej skall näka mig, at jag vvarit flitigare än någor
af mine camerader. hwad liar jag därföre. jo jag har blifwit
benådad med arehiaters character, man måste därföre mista 360 dir
årligen,18 som andra få niuta. jag har sökt innocent at upmuntra
ungdomen, och det har lyckats; men det har jag måst betala så
dyrt, at ingen ting i min lefnad kostat på mig mera; jag undrar
sielf at det ej brutit mig nacken. Hade jag ej familie, hade jag
länge sedan resolverat mig at emottaga engelska tillbudet, ehuru
litet jag älskar den nationen, men Oxford står mig än i dag öppet.14
patria ubicumque bene, sed natale dulce.15
Nu gifwa mina disciplar uht mitt;16 jag tror jag resolverar
mig at tola det. transeat cum ceteris, at äfterwärden må se hwad
jag uthärdat.
DetLa bref, som anträffats bland oordnade Linneanska papper i Linnean
Societys bibliotek, blef hvarken afslutadt eller afsändt, såsom framgår däraf,
att i nästföljande bref samma akademiska förhållanden omtalas och kritiseras,
om än mindre utförligt. Otvifvelaktigt är det skrifvet i slutet af Oktober eller
början af November 1749.
’ Gifve Gud till det bättre.
1 Marten Tiuewald, en af Vetenskaps-akademiens stiftare; se bref. 345
not. 1.
3 Det sista af dessa påbud, bvilket ej direkt eller uteslutande gälde
universitetslärare, hade utfärdats af Kgl. Cancellie-Collegium (se bref. 667 not. 5), men
alla de andra härledde sig från den på 1740-talet existerande Kgl.
Uppfostrings-Gommissionen, hvilken genom stränga oeh minutiösa stadganden trodde sig
kunna tvinga såväl professorer som studenter till ökad llit och
ordentlighet-livarigenom äfven kortare studietid skulle vinnas. Dessa stadganden voro emel,
lertid i själfva verket icke nya, utan t. o. m. mycket gamla, men, fastän
upprepade gånger förnyade, hade de blifvit.alltmer åsidosatta och till sist alldeles
bortglömda. Nu blefvo de äter upplifvade och delvis skärpta.
Sålunda finner man i Carl XI:s bref till kanslern den 2S Febr. 1694 ett
eftertryckligt förbud för en professor att »resa ifrån Acadeinien och sina
Em-betes beställningar med mindre han gifwit Cantzleren och Procantzleren
tillkänna och Cantzlerens tillåtelse erhållit.» Detta negligerade stadgande erhöll
nu åter gällande kraft. Den, som häraf företrädesvis eller så godt som
uteslutande drabbades, var Linné, hvarom hans bland kanslers-bandlingarne i
Riksarkivet bevarade ansökningar bära vittne. Dylikt tillstånd måste han äfven
utverka sig hvarje gång han på befallning af konungen eller drottningen skulle
infinna sig på Ulriksdal eller Drottningholm för att ordna och bestämma deras
naturali e-samlingar.
Likaledes voro de stadganden, som påbjödo föreläsningars ordentliga
hällande, inga nyheter; sådana hade i långliga tider funnits, men lika länge blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
