Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wälborne Herr Archiater och Riddare
af Kongl. Nordstjerne Orden,
Min nådige Herre!
Allenast med några rader får jag denna gången den äran at upvakta
min Nådige Herre och berätta mina utståndna äfventyr under resan.
Sedan vi ifrån d. 19 sistledne Septembr. till d. 1 Oct. utstått alla
de besvärligheter, som en höstresa på Östersjön kan ha med sig af
ohe-ständig vind, häftiga stormar, snö, hagel, regn och frost om hvarandra,
trodde vi oss nu mera vara stälde i säkerhet, då vi släpte ankaret på
Narva Redd och hade allenast några sandbankar att akta oss före,
innan vi kunde komma in i Narva ström. Men nu återstod det svåraste.
Lots kom om bord och vi började varpa oss fram med linor; men en
förbistrad storm med mörker kastade oss i hast in på sandreflarne, der
Fartyget blef sönderbråkat, tog läck och inom få timmar stod vatnet
öfver hela salt-laddningen, som innehades, hvaraf icke et korn blef bärgat.
Vi väntade på dagen hvar minut; men det var dock största lifsfara att
komma i land på Jullen för de faseliga bränningar, som vältrades på
grunderna. Här var nöd och jämmer och död för ögonen hvart
ögne-blick. Jag måste lemna under saltladdningen 4 halftunnor med
Gott-ländske Coraller, som jag knapt tänker mer på; ty Jakten ligger nu så
nedborad i sanden, att hon knapt lär kunna hjelpas up, hvilket jag
hörde, innan jag for fr. Narva. Min hatt och värja, som jag kiöpt samma
dag jag reste från Stockholm, blefvo ock borttagne af en bölja, som
svimmade öfver båten, då vi famntals vräkte ut lösa saker, som lågo i
Cajutan. Således hade jag min del; men låfvad vare Gud, att jag slapp
med lifvet ur en så hotande fara! Aldrig reser jag mer på sjön i all
min lefnad.
Sedermera efter en kostsam och penible landresa från Narva, kom
jag ändtlig sidstledne Lördag hit till S:t Petersburg och träfade här en
Patron1, hvilken jag aldrig tillfyllest kan tacka Gud före, om han så
continuerar, som Han börjat. Jag tackar Eder, Min Nådigste Herre,
aldra ödmjukast, som haft så mycket besvär af denna Condition; sker
mig dervid något godt, vet jag ock altid, hvem jag har att tacka därföre.
En annan gång, då jag kommit mig något före, skal jag hafva den
äran att upvakta med et någorlunda städat Bref; nu är jag helt confus,
utan det att jag ingenting sedt, som jag kan gjöra besked före.
Linnés brefväxling Yl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
