Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visor af Chartreux inkomster ock tilstånd. Det heliga Sacramentet föres
med procession, då alla, som på gatan koma, falla på knä, alla, som i
husen äro ock höra klåckan, de falla på knä ock läsa sit Ave Maria.
Wakterna falla på knä ock skylra. Trumorna röras, när det kommer
nära til wakterna. Af alla helgedagar äro Jungfru Marias dagar de
aldra-heligaste. Hennes aflelse, födelse, bebådelse, besökelse, renselse,
himels-färds ock andra dagar, som äro nästan 2 ä 3 i hwarje månad, de helgas
så, som en Sabbat borde firas; ty på de ske inga lustspel, inga Opera,
Comedier ock slikt mer; men på frälsarens himmelsfärds dag etc. då
spelas alla lustspel utan åtskildnad, lik som på Sabbaten; ty denne är
helgad af Gud; men större är Påfwen. Judarna med sit noga öga på
Gudz befallning om Sabbaten skäma ei allenast ut desse, utan hela
Xsten-heten, som så litet wördar Gz befallning om Sabbatens helgande.
Men förlåt, Min Herre, at iag så länge talat om mina ögnamärken
i Bourdeaux ; utan Min Herres speciela befallning hade iag dem aldrig
öfwerskickat; ty iag wet wäl, at när ögonen dem genomlupit, så beklaga
de tjden, som de förlorat. Jag will therföre ei längre beswära, utan
slutar mina tankar om Bourdeaux, då iag d. 9 Maji 1755 står färdig,
at resa ifrån så många wenner, som wi ther lemnade, af det andeliga ock
werldsliga Ståndet: den Höge Baron Lusan, den älskanswärde Boisson,
den lärde Baccarau, Wår egen consul Harmenssen, den tienstaktige
Jurat St. Lorent, de obligeante Herrar De la Tour Feger, Bruno, Imbert,
Bethman et compagnie, samt flere, som wi här kallade wåra synnerliga
wänner, at förtiga det glänsande Kiönet, som icke ringa wisade sin
utsökta konst at förbinda mine unga följeslagare, theras älskade främlingar.
Ju längre wi wistades i Bourdeaux, desto mer ökades wår bekantskap.
Ju närmare det led til wår bortgång, desto ömare öga begynte wåra
wänner kasta på oss, wi på dem. Wi togo äntel. afsked. Det led, det
skred, wi slutade äntel. den sista dagen i Bourdeaux, då wåra wenner
komma til oss, at taga contra afsked. Wi wördade ock älskade dem
alla så högt ock så nära, som en skildnad i samwetet kunde tillåta,
den bekanta franska höfligheten, de oändeligen bindande franska sederna,
det mer än betydande franska språket, som nu alla på en gång wisade
sin glans och sötma. De klämande famntagen, de ruskande handtagen,
de samantrykte kinbenen, ock slutehn skillnaden af franska ock swänska
läpparna war ömare at se, at höra, at känna, än någon tror; hwad skulle
den då wara, at lida. Winkningarna ur wagnen, winkniugarna utom
porten, återtittningarna på gatan, ock sista sikten wid det hörn, som tog
bort både wåra wänner ock deras equipage ifrån wåra ögon, de woro
af ödet med skarpa lagar försedde; men kunna aldrig taga wåra wänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
