Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med förra posten hade jag bref af Hr. Landshöfdingen
Winner-stedt8, som berättar, att Doct. Kahlmeter4 blir på Bergslagens
recom-mendation Medicus i Fahlun.
Linn. Soc., Vol. VII: 1—2.
’ Nils Reuterholm, se Afd. I: D. 2, s. 246, not 7.
2 I denna utförliga berättelse (Linn. Soc., Vol. VII: 3—8) omförmäles,
lmru en enka, bosatt på gården Krutbruket i Mosås socken i Nerike, förföljdes
af ständiga eldsvådor eller tillbud till sådana, såväl under det hon bodde på
sin egen gård, som sedan hon flyttat till sina i närheten boende slägtingar.
Under halfannat år hade ej mindre än 23 gånger elden kommit lös, ej blott i
hus, ladugårdar, hölador m. m., utan ock i hennes ute på gården stående
tillhörigheter (såsom en chais och diverse husgerådssaker), utan att oaktadt trägen
vakthållning någon orsak härtill kunnat upptäckas. Allmänna meningen var. att
några tiggande lappar, som ej fått sitt pockande på bättre föda, än de
erbjudits, uppfylldt, aflägsnat sig under hotelse, att gårdens egarinna »aldrig skulle
få någon knut eller tak att bo under». Man hoppades dock nu, att det skulle
blifva slut på eldsvådorna, sedan en i Lappmarken barnafödd, men i Nerike
gift och bosatt kvinna kommit till den af eldsvådor förföljda, sedan hon från
sin moster, som var bland de förbannelsen uttalande lapparna, fått bref med
befallning att »giöra tillbaka, att det ei må brinna mera, eller, som andra
berätta henne hafva sagt: att upptaga Eldstenen*. — Naturligt är, att äfven
andra gissningar voro gängse rörande orsaken till de många eldsvådorna;
»somliga», säger Hesselius, »tro den vvara utkommen igenom någon arg skielm och
mordbrännare; andra återigen igenom någon underjordisk eld». Åter andra
påstodo sig hafva sett »en stor swart karl gå wid elden med en eldbrand i
munnen», . . . »men som sådant osar för starkt af käringeskråck, ty will man
sådant förbijgå».
3 Carl Gdstaf Wennerstedt, född 1692, landshöfding i St. Kopparbergs
län 1743, president i Göta hofrätt 1755, friherre 1759, död 1778.
* Olof Kalmeter, se Afd. I: D. 4. s. 42, not 6.
HILDEBRAND, HENRIG JACOB.
Född 1707, kammarherre, minister till Frankfurt am Main och
Öfver-Rehnska kretsen 1737, envoye-extraordinaire till Spanien 1754—1762,
hof-marskalk, död 1775.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
