Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reste til Lands. Jag beslöt derföre på Commiss. Kriigers iurådande,
emedan et Byskt »Skepp var färdigt til Bourdeaux, at gå af med detta, ocli sedan
genom den bekanta Canalen derifrån til Toulon och Marseille. Hade jag
förr haft detta beslut, har jag kunnat gå från Köpenhamn til Bourdeaux
med et fartyg, oansedt det samma är i Stormen förolyckat. Jag geck
således den 26 Junii om bord och d. 29 derpå til Siös, då resan gick
temmelig braf et stycke i Cattegat, hvarest vi fingo en olyckelig
motvind, under hvilken vi dock krytsade oss up i Nordsiön, under et
make-ligit väder. Men den 7. Julii, blef öfveralt stilla, då vi väntade en god
vind, dock förgäfves, utan i det stället kommo kl. 2,25 min. e. m.
Tumb-larne i förskräckelig myckenhet up emot Skeppet, som hålles för et säkert
tecken til storm, springa de med Skeppet, blir väl starckt väder men ej
inot. At se efter deras Membr. Branchiostega som detta slägte ej har,
hölt jag för onödigt hälst DT Hallman* förut sedt derefter. Straxt derefter
kom en eller annan af Procellaria, som höllo sig tätt in til Skeppet. Derpå
började kl. 5. en förskräckelig blåst som varade natten och dagarne derpå
til den 11 då stormen så faseligen öktes, at natten emellan d. 11 och 12
seglen af det förtviflade folcket nedtogos och Rodret bants fast, at låta
Skeppet drifva hvart det ville, och vi beföllo oss i den Högstes händer.
Hittills var jag vid godt mod, som nu började uti en ögonskenlig fara at falla,
då Cajutan af vågorna slogs full med vatn, hvarigenom mina glas, uti
hvilka jag hade Polyper och Sertulari® slogos sönder, mina inlagde örter
med dess papper flöto på vatnet som stod til 2 alnar högt, mina kläder och
linkläder af vatnet så förskämde, at en del äro aldeles obrukbare, men det
aldravärsta, at mina böcker aldeles blefvo til intet, de mästa har jag fådt
köpa mig här igen, men Species plantarum, såsom för mig aldeles
oum-gängelig, nödgas jag i ödmiukhet anhålla Välborne HT Archiatern på något
inöjeligt sätt täcktes sända mig; hvad skada jag häraf led, är för mig i
dessa omständigheter ganska stor. At således vara i Cajutan var ej
möje-ligit, at vara på däcket kunde man ej heller, emedan ibland masten låg ända
ut åt vatnet, ibland framstammen under vaten, så at alting var här
fase-ligare at se på, det blef således intet annat at göra, än binda sig väl fast
vid masten, och der afvagta dödsposten. Med hvad hierta jag här satt i
2 dygn, utan at kunna få den ringaste förfriskning, är lätt at täncka, när
mina tanckar ej geck ut på annat, än huru skeppet skulle blifva min
likkista och hafvet min graf. Men änteligen kom den kära Procellaria, som
äfven så vål bådar godt väder som ondt, den 13 om aftonen, hvarefter
stormen efter handen begynte sagta sig, då det den 14 blef öfveralt stilla,
och vi merckte at vi voro drefne långt in til Engeland. Vi måste Bedan med
et ständigt motväder krvtsa oss fram genom Engelska hafvet til Brest,
hvarest skeppet skulle utlastas. Bland andra stora förtretligheter var ej
heller det den minsta, at då jag den 8. fiskade up en fucus vid hwilken satt
några Sertulari®, blef jag för länge ståendes vid rälingen af skeppet, att so
på desse uti et glas vatn, då en våg kom, som så skölgde öfver mig, at jag
miste både glas och microscop, och viste ej om jag var lcfvande eller död.
Den 23 Julii kommo vi til Brest. Resan derifrån geck på et nästan
olyckeli-git sått, emedan vi blefvo indrefne til Rochelle, hvarest vi måste 8 dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
