Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dem som Aldrovandus L. 1. Cap. 9. p. 47. upräknar såsom species perca?
marinae och Artedius håller för varieter, har jag fådt en, hvars beskrifning
följer innelyckt. At de äro differente Species kan slutas utaf följande
känneteckn. På denne är munnen altid sluten men gapar i Perca Mar.
Denne har i Pinna dorsali rad. 24 eller 10—14, men Perca M. 10—15.
Pector al. Ventral. och Cauda? äro i begge lika, men Pinna Ani på denne har
3—6 men Perc. Mar. 3—7. Perca Mar. har lineas 7 nigras transvers. men
denne har 4 longitudinales. Det tyckes likväl som ibland 5 ibland 6 tvärstreck
skulle gå öfver denne Aldrovandi men de äro mindre merckelige än maculae
longitudinales. Murarna Serpens Mar. Auct. kallas i Marseille Anguillo,
är en välsmakande fisk men hettar förskräckeligen. Trigla Hirundo kallas
här Bullgang. Pleuronectes kallas här allesammans utan åtskillnad Sole,
så at Artedii namn Synon. p. 33. sträcker sig til hela genus. Zeus hålles
här i mycken helighet, emedan man tror, at det är den Fisken som Apost.
Petrus fångat med händren, hvaraf den har ännu en svart fläck på hvar
sida til mercke efter fingren, i denna tanckan ätes den fastodagarne med
mycken begärlighet af de helige, och kallas äfven St. Pietro. Scorpcena 1.,
som tros vara giftig, ätes här allmänt. Om man råkar at sticka sig på dess
hvassa taggar, sväller deraf up knölar, som svida, hvilcket jag af egen
förfarenhet lärt. De öfrige håller jag för onödigt at upräkna, emedan
de med Artedii beskrifningar komma öfverens. Sedan jag nu gådt igenom
en ansenlig hop af Fiskarue liar jag lärt, at radii uti Pinna Dorsali variera
ganska mycket, men at Pectorales, ventrales och Ani äro altid at lita på.
Skulle Ani Pinna variera så bör man lägga ihop numerus af radiis Pin. Dors.
och Ani så får man med säkerhet rigtig summa. Detta har åtminstone altid
slagit för mig in. Uti Latri Genere variera radii dorsales och Ani på de
mäste individua, men då jag lägger dem således tilsammans får jag dem
altid rigtige.
Mytilus Coriaceus Rumphii T. 46. f. F. som skal finnas i Ostindien
har jag här fådt vid en liten öö ej långt från Pommoger, der quarantine
hålles. Huru denna lösa muslan kommer in i den hårdaste sten är under
-ligit, men det kan aldrig slå felt, at hon icke brukar samma medel som
Helix F. Sv. 1292. som med en saft solverar stenen. Hvårföre denne
muslan så borar sig in, menar jag mig sedt rätta orsaken. Som hon är så lös,
så måste hon vara en begärlig spis för liafvets rofdiur, hon kan hafva många
ovänner, men hennes största fiende är en Asterias radiis quinis som lurar
ut henne; denne Asterias sätter sig ibland öfver holet, der hon är inne och
gör en bugt ut på kroppen, om hon då kommer ut så är hon grepen. Jag
har sedt detta Phaenomen 4 särskilta gångor och skulle ändå tvifla om,
at denna Asterias för denne orsaken sätter sig öfver holet der hon är inne.
Om jag intet sedt en stor Asterias som öpnades, hvilcken hade uti sig 4
sådana Coriacei, förutan några andre bivalvia. Kanske at denna Coriaceus
är en varietet af Rumphii, emedan denne ej är så svart utanpå, utan nästan
brun, innuti är den ej så hvit som Rump. utan mera på blott [blått] stötande.
Men Coriaceus är ej ensam den som borar sig så in i stenar. Det är äfven
en liten Chama som är transversim striata, hvilcka stria; vid ena ändan
slutas uti helt tunna, bräckelige och från hvarandra stående blad, snäc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
