- Project Runeberg -  Carl von Linné : hans personlighet och livsgärning /
34

(1918) [MARC] Author: Elsa Ribbing With: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Självständig forskning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

att han följt doktor Rothmans råd och lämnat Lund. I
synnerhet saknade han sin faderlige vän Stobæus,
»besynnerligen som hans sinne alltid frätte den stora obligation,
han stod uti» till honom. Med hurtigt mod gjorde dock
Linnæus — liksom ofta under senare livsskeden — det
bästa möjliga av situationen och begagnade troget de
resurser, som stodo honom till buds. Flitigt studerade han
universitetets medicinska litteratur; den var svår att smälta
på egen hand, men med tålamod gick det. Linnæus fick
nästan ingen personlig undervisning: de få föreläsningar,
som han åhörde, voro som smulor för en hungrande. På
höstterminen 1728 och vårterminen 1729 höll professor
Rudbeck några föreläsningar om Sveriges fåglar; han
medhann då endast hönsfåglarna, några smärre vadare och
rovfåglarna. För att belysa denna undervisning lät han
lärjungarna beskåda »sina Swänska foglar, som han lifligen
hade afritade med sine egne coleurer». Denna samling
fann Linnæus vara »undransvärd». En av Rudbeck
själv utförd kopia av dessa fågelbilder finnes ännu i dag på
Uppsala universitets bibliotek. Dessa föreläsningar voro
de sista, som höllos av Rudbeck; han befriades sedan från
undervisningsskyldighet för att få tid till sina
språkforskningar.

Efter våren 1729 bevistade Linnæus icke någon
föreläsning eller något kollegium.

»Ingen eld sågs glöda

och ingen källa rann,

och ingen hitta kan

i Floras förtrollade snår.

Blott han,

herr Carolus Linnæus,

en yngling på två och tjugu år,
har tråden och vet vägen.

Det klingar som en sägen,

men den är strålande sann.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 22 07:46:26 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linnepers/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free