Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
långa stycken. Hade då en liten sten givit efter »strax
hade då lifvet blifvit till intet ».
Kristi Himmelsfärdsdag tog sig den uthållige ryttaren
en vilodag, dels för högtidens skull, dels för att »ställa sin
uttröttade kropp till rätta». Morgonen därpå var han
dock uppe med solen. I Medelpad liksom i Hälsingland
voro vägarna sandiga och tröttsamma. I Ångermanland
»begynte på landsvägen stora, djupa backar visa sig, att
man med möda tordes rida ned för dem». I Dågstad
syntes det bredvid vägen ett gruvligt brant och högt berg,
Skulberget, i vars inre fanns en krypta. Linnæus hade
stor lust att bestiga det och fick med sig ett par män som
vägvisare. Man klättrade, kröp, hasade sig fram. För
att ej åka nedåt fick man gripa tag om buskar och stenar.
En av karlarna gick ett stycke före. Linnæus tyckte,
att hans vägvisare valde en alltför brant väg och drog
sig därför litet åt sidan. Strax därefter föll ett stort
klippblock ned just på den plats, där han nyss stått. Om
han ej i sista stunden ändrat kosa, hade »aldrig något
pip hörts» av honom. Äntligen kommo vandrarna
utmattade upp på berget, men där fanns ej något »curieuxt»
att se, blott ett »hus i berget gjort som en rundel eller
hvalf».
Värmen och vårblommorna började nu taga av;
björkarna voro ej utslagna, och snö låg kvar i skogarna.
»Bergen förhindrade det behageliga västan vädret att här få
spela. Skogen, stor, tog det ljumma regnet.» Upp emot
Västerbotten var det gott om granskog; sedan gränsen
passerats, syntes »copiosissime» av dvärgbjörk, dock ännu
utan blad, men ingen ask, lind, pil eller alm, ännu mindre
hassel, ek och bok.
Den 24 var Linnæus framme vid Umeå, där han dröjde
ett par dagar och väl undfägnades av landshövdingen
baron Grundel, ett »mönster af fromhet», som »viste och
sade honom åtskillige curieuxe saker». Järv hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
