Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
nyligen sänt levande till kungen. Utter hade han fått
mycket tam. I landshövdingens trädgård växte bland
annat molla, kål, sallat, spenat, gurkor, gräslök, vinbärs-
och krusbärsbuskar, syrener och aqvilejor. Potatis blev
där ej större än »valmog», ärter mognade icke.
Den 26 ställdes färden åt Lycksele lappmark. Resan
blev allt besvärligare. Med »mycken lämpa» fick
Linnæus bönfalla om häst, som han hittills utan svårighet
fått på gästgivargårdarna. Vägen blev alltmera »vidrig»,
så att han med livsfara satt på hästen, som snavade mellan
stenarna vid vartannat steg. Ibland kom ryttaren in på
bivägar, där han lätt kunnat rida alldeles vilse. »Nu
begynte han önska sig camerad.» Ensligheten blev
tryckande, människoboningarna voro få och vitt åtskilda.
Det var också ont om lämplig mat. Den 27 var en
särdeles svår dag. Maken till väg hade Linnæus aldrig
skådat: fullt med sten, omväxlande med stora trädrötter
och djupa hålor, fyllda med vatten. De våta
trädkvistarna daskade ryttaren i ansiktet och förtog honom
nästan synen. Tvärs över vägen lågo ofta kullblåsta tallar
med slippriga stammar. Broarna voro delvis multnade,
så att det var verklig livsfara att passera dem. Men den
oförtrutne ryttaren tröstade sig med Salomos ord:
»lIntet är omöjligt under solen» Han medgav dock här,
»att tålamodet fattades». Så red han till fjälls på en häst
»atan sadel med bolster på, ej heller betsel, utan ett rep
bundet om nedre maxilla» (käken).
Från Sranöen, dit han kom den 28, skulle Linnæus
»segla» till Lycksele, men som det var stormigt väder,
måste han vänta till följande dag. Folket var där samlat
för att göra bön och läsa i postilla. I denna bygd var det
mycket ont om kyrkor; mången hade sju mil till den
närmaste, så att det blott på böndagar och någon större
högtidsdag var möjligt komma till Guds hus. Linnæus skrev
i sin dagbok: »Hvad skulle väl en liten kyrka kosta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
