Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
trätt denna färd, ty den tedde sig »som ett veritabelt
syndastraff». »På det att alla elementer skulle vara contraira»,
var det också regn och blåst. Sedan man hunnit över
den värsta myren, gjordes en eld upp; vandrarnas
genomvåta kläder vredos ur och torkades. Den kalla
nordanvinden låg på från ena sidan, elden brände på den andra,
och myggen stungo ursinnigt. »Aldrig har poeterna
kunnat afmåla Styx så fult». Efter vilorasten gick man inåt
vildmarken för att uppsöka någon, som kunde övertaga
rollen av vägvisare. Bud sändes till en lapp, men då
han var sjuk, kom i stället hans hustru Linnæus till
mötes. Det var en pittoresk uppenbarelse med svartbrunt
ansikte och bruna, lysande ögon. På hennes becksvarta
hår satt en röd, platt mössa; hon var klädd i grå kjortel
och grå tröja. Varelsen såg ut som en furie, men talade
milt och vänligt. Då Linnæus frågade henne efter någon
väg, fram eller tillbaka — dock ej samma väg, som han
kommit, ty han bävade för att åter gå den — svarade hon:
»Du måste gå tillbaka samma väg. Den slipper du icke.
Ej heller är det möjligt att gå vidare, ty floden stiger
alltför högt. Af oss får du ingen hjälp till din resa. Om
du kan komma till nästa granne, som ligger en mil härifrån,
så hjälper han dig kanske, men jag tror det är alldeles
fåfängt. »
Det var nästan slut med den unge forskarens mod.
Hans krafter hade tagits hårt i anspråk av strapatser,
nattvak och dålig kost: fisk och vatten. Troligen hade
Linnæus förgåtts, om ej den goda prästfrun givit honom
ett stycke torkat renkött till matsäck, men utan bröd
smakade det illa och var svårsmält. Av lappgumman
fick han köpa en liten ost. Efter en stunds vila vid
hennes koja måste han samma väg tillbaka.
Fastän floden dagligen steg, kom Linnæus dock
lyckligt åter till Granöen och reste den 8 juni därifrån till
Umeå. På de fjorton dagar, han varit borta, hade trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
