Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Här är ansvaret för överheten hos Gud.» Den 29 helt
bittida fortsattes färden i en lappbåt »uti Umeå vestra
flod». »I soluppgången var förträffeligt nöje se uti den
stilla floden, huru skogen, som låg på bägge sidor, viste
för dem resandom ett underjordiskt rike i vattnet».
Ungefär tre mil var floden segelbar, men sedan kom man
till tre strida forsar, som det var omöjligt komma över i
båt. Då tager »bonden» sin matsäck på ryggen och sin
»omvända håp» (lappbåt) över huvudet — som en
jättehatt. Sedan springer han »öfver berg och dalor» med en
fart, så att Linnæus, som själv bar sin packning, knappt
kunde hålla jämna steg. Av kyrkoherden i Lycksele
varnades resenären för lapparna, som »äro opålitliga och ofta
taga till bössan, om någon främmande oväntadt kommer
öfver dem». Pingstdagarna stannade Linnæus hos det
vänliga prästfolket. Vid denna högtid kom ingen lapp
till kyrkan, emedan gäddorna lekte som bäst, »hvilket är
deras skörd».
Färden fortsattes med stor möda hela natten till den 1
juni. Solen var blott 11/2 timme under horisonten, och
det var tämligen kallt. En av Linnæus’ följeslagare måste
gå i strömmen och draga båten efter sig. Då man på
morgonen landstigit, kom man till en nejd, som liknade
»Pans rike»: en vild skogstrakt med stora tallar och väl5
diga timmerstockar, som på flera ställen lågo mitt över
vägen. På marken växte en tät matta av ljung och
lingonris. Skogen stod »helt fåfäng», ty ingen använde den.
»Umefloden» började nu »flöda»; is och snö smälte så
starkt, att vattnet hastigt steg.
Efter en stunds vila i en liten obebodd koja, begynte
en besvärlig vandring över myrar, som nästan stodo
under vatten; vid varje steg nådde vattnet upp till knäna,
ibland högre. På sina ställen var det bottenlöst, så att
en omväg måste göras. Vandrarnas stövlar fylldes med
iskallt vatten. Linnæus ångrade, att han någonsin an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
