Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
den slagit ut och gräset blivit kvartershögt. Efter några
dagars vila var han redo för nya strapatser. Den 12 for
han från Umeå i så tät dimma, att han ej kunde se något
på ett halvt bösshåll. »Solen tycktes helt blek vada i
moln», men snart sken den klart fram. Vägen togs nu
över »Skällefte» — »en liten artig stad med hvita
skorstenar, bygd uti 2:ne gator, med tvärgator, bestående af
350 à 400 hus» — till Piteå. »Fast man flitigt gick
omkring, var ingenting särdeles att observera.» Tuppen
gol och fåglarna sjöngo, men sommaren ville icke komma.
Efter häftigt regn och åskväder gjordes en tur i
skärgården för att studera dess flora, men »inga särdeles örter
funnos». Den 21 besökte Linnæus nya Luleå — där
»ingenting stod att profitera» — och samma dag fortsattes
till gamla Luleå, i hvars kyrka besågs en dyrbar altartavla
och gamla »beläten» av martyrer. Nu hade sommaren
äntligen kommit: det var soligt, lugnt och varmt.
Ängarna stodo i rikaste fägring och smekte ögat med sin
ljuvlighet. Linnæus njöt i fulla drag av Lapplands
härliga sommar. Sedan han i stillhet firat midsommar, reste
han »efter slutad gudstjänst» söndagen den 25 från Luleå
till Lule lappmark. Efter en mödosam färd — mest i
båt — kom han till Jockmock, »moderkyrkan till norra
hyttan, der pastoren bor». Prästen och skolläraren där
sågo snett på främlingen. Herr »Capellanen» höll före,
att »mycken konst gjort honom galen» och log överlägset
åt »naturforskare, som vilja begripa allt med sitt förstånd ».
Skolmästaren förebrådde Linnæus, som »lagt sig så
mycket på detta verldsliga gyckleriet och alltså tyvärr
försummade det andliga». Båda förundrade sig, att
»societeten» skickat ut en student och ej kunnat finna någon
annan duktig karl. Disciplarna i skolan voro fyra (!),
kyrkan liten. Med »håp» fortsattes färden över den
ena fjällsjön efter den andra. Allt längre in i vildmarken
kom man. En dag — det var på den lilla sjön Skalk —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
