Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
fick Linnæus se ett bärligt skådespel. Genom ett »gap»
emellan bergen i nordväst lyste fram en rad bländvita
toppar, som nådde ända upp i skyn, »liksom då hvita
molntoppar stiga upp genom horizonten». Det var fjällen han
såg. Följande natt fick han från ett högt berg se
»midnattssolen». »O, huru tina domar äro obegriplige!» skrevs
det då i resedagboken.
Den 6 juli var Linnæus uppe i den verkliga
fjällvärlden; där fick han skåda under i naturen och uppleva nya
äventyr. Både »jordmånen, situationen och alla örterna»
voro honom obekanta. Det var en alldeles ny värld.
Runt omkring syntes snöhöljda berg, och han gick på
snödrivor liksom mitt i vintern. Snön, som låg på
bergen, »gaf ständigt vatten från sig», vilket vederkvickte
resenären »liksom en källa». Det skar sig liksom en flod
genom den djupa snön. Efter en nattlig vandring på
mer än fyra mil lade sig Linnæus på morgonen att vila i
ett bybble, där sexton personer bodde. Man undfägnade
honom med kokt renmjölk, tjock och mäktig som
äggmjölk. Fram på förmiddagen kommo ett par tusen
renar hem; de mjölkades av både man- och kvinnfolk.
På aftonen begynte en ny vandring i sällskap med en
lapp och hans dräng. Då det led mot natten, sökte de
ivrigt efter kåta, men funno ingen. I myrarna syntes
dock överallt renspår, som ledde åt olika håll. En kall,
utpinande vind blåste. Linnæus blev så trött, att han
lade sig ned och ej ville gå längre, utan föredrog att uthärda
den isande stormen. Efter en stund fortsattes dock
vandringen, och efter ännu en halv mil kom man äntligen till
en lappkåta, där vila bjöds.
Efter en dags vila började ny fjällvandring med nya
äventyr. Allt högre upp förde vägen, och i dessa
regioner av snö och is var det vanskligt att taga sig fram, helst
som det töade starkt i den varma sommarsolen. En gång
gick Linnæus ner sig i snön och sjönk ganska djupt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
