Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
fick fäste för händerna. Av sina vägvisare blev han
uppdragen med rep och slapp med livet ur äventyret, fast
genomvåt och med en kontusion på låret. Den 11 var
man inne i norska lappmarken. Floderna började rinna
åt väster. Terrängen var här betäckt med vit, hårt frusen
snö. En kall, stark östanvind drev på vandringen och
tvang Linnæus att taga på en extra rock. Stormen blev
så stark, att man knappt kunde hålla sig upprätt utan
»esomoftast föll omkull och trillade långa stycken utför
berget». En gång »trillade» Linnæus ett »bösseskott»;
det var då nära, att han råkat på kanten och »slutat
comedien». Från båda sidor piskade ett häftigt regn,
blandat med isbark, som fäste sig på skorna och ryggen. Hade
vinden legat emot, skulle man aldrig kunnat taga sig fram
en så lång och besvärlig väg. Efter tre à fyra mils
vandring började naken berggrund träda fram, dock utan
växtlighet. Omsider syntes havet mellan klipporna i
väster.
Vilken njutning var det ej att till sist komma ned i en
varm, blomsterprydd dalgång! Där slogo sig de trötta
vandrarna ned för att vila och äta smultron. Naturen
stod i sin ljuvaste fägring. I stället för att tröttas av
bländande snöfält, smektes ögat nu av träd och örter. Efter
den iskalla fjällstormen var det en vederkvickelse att
känna milda vindfläktar, som förde med sig doften av
klöver och andra blommor. Nu fick den utmattade
resenären »svalka sig med komjölk, vederkvicka sig med mat
och sitta på stol(!)». De två lapparna, som följt med på
vandringen — den ene var 50 år, den andre 70 — kände sig
trots alla strapatser så krya, att de kunde springa och leka.
Linnæus kunde ej nog förundra sig över deras vigör.
Den 14 på aftonen gjordes ett besök i Rörstads
prästgård hos hovpredikanten Rasch, som varit i Västindien
och Afrika, där han samlat åtskilliga fisk- och växtarter.
Följande morgon reste Linnæus med en skeppare tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
