Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. I främmande land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
den, särskilt vår svenska flora. Dels genomgick han själv
det rika material, som vår vildflora och våra trädgårdar
innehöllo, dels studerade han de stora botanisternas verk.
Då fann Linnæus, »att dessa två ej gingo ihop», nämligen
»naturen och auktores». Han skrev redan 1730: »När
jag först ransakade naturen själf och såg henne sträfva mot
Autorers mening, bortlade jag alla præjudicier, blef en
scepticus och tviflade om allt; då öppnades först ögonen; då först
kunde jag märka sanningen». Så fick han mod att bryta
med en föråldrad uppfattning och lägga en ny grundval för
botaniken.
I Genera plantarum (växtsläktena) ger Linnæus en
omständlig släktkaraktär för 935 växtsläkten. Som grund
för detta arbete ligger undersökning av 8,000 blommor;
så stort är antalet av de arter, som bilda släktena i första
upplagan. Vad menar då Linnæus med släktkaraktär?
En beskrivning på alla blommans och fruktens
(fruktifikationens) organ. För varje bestämning fordras sex
kategorier (foder, krona, ståndare, pistill, frukt och frön) med
tillsammans tjugusex organdelar (pistillen har t. ex. tre:
fruktämne, stift och märke). Dessa delar kallar Linnæus
sina litteræ vegetabilium, växtrikets bokstäver, »genom
vilkas avläsande vi få kunskap om växterna. Världens
grundläggare har skrivit dem; att läsa dem skall vara vårt studium.
Vi hafva våra 26 bokstäfver, och med dem skrifva vi våra
meningar». Med stor skicklighet och säkerbet begagnar
Linnæus denna vidlyftiga apparat. Han visar samma
intresse för de mest oansenliga blommor som för de stora,
organrika. Släktena äro naturliga grupper, »naturæ opus»
(naturens eget verk). »Vi som ej kunna undervisa
naturen, måste underkasta oss naturen.» Genera plantarum
blev färdigtryckt först 1737. Den utkom i sex upplagor;
den sista (1764) omfattade 1239 släkten. Om detta arbete
gav Boerhaave i ett brev till auktorn följande vitsord:
»Arhundraden skola berömma detta verk, dugande forskare
7 Linne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
