Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. I främmande land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
av sin välgörare — det var den 7 oktober 1737 — och fick
av honom hundra dukater som avskedsgåva. Det var
Linnæus’ mening att efter en kort studiefärd till Paris och
några tyska städer snarast möjligt återvända till Sverige.
Men han förutsåg, att man skulle kvarhålla honom i Leyden;
så skedde även.
De holländska botanisterna hade lärt sig sätta stort värde
på den svenska kollegan; de ville i det längsta draga nytta
av hans eminenta förmåga. Helst hade de velat behålla
honom för livet; och de lyckades för ännu en vinter
tillförsäkra sig hans hjälp. Dessa månader i Leyden blevo en lugn,
angenäm tid, fylld av intressant arbete, dock ej så forcerat
som på Hartecamp. I en krets av sympatiska personer
med samma intressen som han själv fick han uppfriskande
stunder av angenäm samvaro. Frisk humor och blixtrande
genialitet gjorde honom till »själen» i denna krets. Utan
ekonomiska bekymmer fick han i lugn och ro arbeta efter
egen smak; frikostiga vänner — egentligen skotten
Lawson — gåvo honom fullt upp med penningar. Under dessa
sorgfria månader »fetmade Linnæus och blef munter».
Sina återvunna krafter använde han mest till författarskap.
Han rådfrågades i Leyden »som ett botaniskt orakel» och
blev uppmanad att i stadens botaniska trädgård ordna
växterna efter sitt eget system. Av grannlagenhet mot sin
gamle vän Boerhaave, ville Linnæus ej där tillämpa sina
reformerande principer, men deltog dock i arbetet på den
botaniska trädgårdens förbättring. Hans förhållande till
Boerhaave blev under dessa månader alltmera innerligt.
Då Linnæus tog farväl av sin faderlige vän, anade båda,
att denne ej hade långt igen. Det blev en gripande stund.
Boerhaave var då illa sjuk i vattusot, som vållade honom
så svår andnöd, att han ej kunde ligga, utan måste sitta
uppe. Han orkade i regel ej taga emot någon, men då
Linnæus skulle fara från Leyden, gjordes ett undantag:
han fick komma in för att taga avsked. Han kysste »sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
