- Project Runeberg -  Carl von Linné : hans personlighet och livsgärning /
101

(1918) [MARC] Author: Elsa Ribbing With: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. I främmande land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

store Informators hand med ett bedröfweligt vale, då den
sjuke gubben hade ännu så mycket krafter i sin hand, att
han förde Linnæi hand till sin mun och kyste henne
tillbakas, sägande: ’Jag har lefwadt min tid och mina år
samt giordt, hwad jag förmått och kunnat. Gud beware
dig, för hwilken alt detta återstår. Det världen af mig
äskadt har hon fådt, men hon äskar långt mera ändå af
dig. Farwäl, min käre Linnæus.’ Tårarne tilläto ej mera
och då Linnæus war hemkommen i qwarteret, sände han
honom ett präktigt exemplar af sin Chemie.» Boerhave
skildes hädan den 23 september 1738.

Till följd av oroande underrättelser från hemlandet — det
förspordes, att en vän till Linnæus hade börjat närma sig
Sara Lisa Moræus — ville den bekymrade fästmannen
med snaraste resa hem. Visserligen var han säker om
fästmöns trohet, men han hade ju redan dröjt längre,
än uppgjort blivit; både plikt och böjelse tvang honom nu
till henne. In i det sista kommo dock hinder för hemresan.
På våren 1738 sjuknar Linnæus i frossa; efter ett dietfel
får han ett häftigt recidiv med »cholera», som nära nog
»brutit honom halsen». Först efter två månaders rekreation på
Hartecamp blir ban nog stark för att anträda hemfärden.
»Dock såg han aldrig sin hälsodag, för än han valediceradt
Holland och kom in i Braband, då hans kropp blef samma
dag liksom förnyad af luften och liksom fri för en tung
börda.»

I maj 1788 tog Linnæus på allvar avsked av sina vänner
på Hartecamp och i Leyden. Ödmjukt och tacksamt insåg
han, att hans flit och arbetsförmåga aldrig skulle hava lett
till så lysande resultat, om han ej i sällsynt grad fått röna
vänskap, uppmuntran och storslagen hjälpsamhet. Arbetets
tunga och hetta hade mildrats av trofasta vänner, som
hjälpt honom med en del praktiska bestyr, t. ex.
korrekturläsning, korrespondens, uppgörelse med boktryckare
och förläggare. Särskilt Gronovius hade varit outtröttlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 22 07:46:26 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linnepers/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free