- Project Runeberg -  Carl von Linné : hans personlighet och livsgärning /
218

(1918) [MARC] Author: Elsa Ribbing With: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

Från Linnés medicinska föreläsningar föreligga nu i tryck
en del av lärjungar handskrivna anteckningar, som också
giva inblick i hans tankegång. Några utdrag ur dem torde
vara av intresse: »Själva livet är som en elektrisk eld,
som brinner in infinitum. — Livet hos människan visar
sig som känsel, tanke och rörelse. — Den ständiga
rörelsen och friktionen skulle snart göra kroppen till intet, om
den icke underhölles och återställdes genom näringen
(nutritionen). — — Naturen arbetar i löndom. Det är svårt
att begripa alla hennes vägar. Vem kan förklara accurat,
huru av de minsta frön bliva så stora växter och träd. —
Kroppen är som en balance; om någondera skålen sjunker,
så är man sjuk, men frisk under motsatsernas jämvikt. — —
De flesta sjukdomar härröra av syra i följd av överflödig
vila och brist på rörelse. — — All rörelse bestämmes av
nerverna. De utföra viljans bud på ett för oss
outransakligt sätt, ty de stå över de fysiska rörelselagarna.»

Linné anser sömnen bero på tryckning av hjärnan och
förlägger tankeverksamheten till lilla hjärnan, emedan
om bakhuvudet skadas, minnet och omdömesförmågan
försvagas eller gå alldeles förlorade. Han jämför lilla
hjärnan med flaskan i en elektricitetsmaskin. Försvagning
av minnet och tankeförmågan i ålderdomen beror på
förhårdning i lilla hjärnan. — — Nervparen kunna anses som
tömmar eller tåg på masten, vilka jämnt och lagom spända
hålla jämvikten. I ålderdomen förloras denna balans,
varav vacklande, slapphet och svaghet uppkommer. Så
länge nerverna äro i jämvikt och lagom spända, äro alla
partier som ett spänt segel, men då detta felar, är allting,
såsom då vädret slappar seglen. Nervsystemet underhålles
och näres av den ytterst fina och flyktiga elektriska
kraften, denna vestaliska eld, som tänd i de första människorna
sedan brunnit, brinner och skall brinna oupphörligt, ty
efter befruktningen meddelas den av modern och överföres
till fostret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 22 07:46:26 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linnepers/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free