Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
smög sig fram och tog några silfverpenningar och gick i
tysthet bort utan att mista sina penningar i folkhopen eller
på något sätt bli skadad. Lyckan säger då at det ej war
skatternas skuld utan folkets, som ej orkade bära dem. —
— Den som will hafwa ett nöjsamt sinne, skall beflita sig
om dygden, at man är ärlig, som är den största
hederstitel. Det sannas, at »falskheten en gång slår sin herre
på nacken». — — Det wi fäkta så mycket effter, är allenast
at få en skinande skorpa på wår kropp (jag menar kläder)
och något som skall passera öfwer bryggan i halsen ned i
magen (jag menar maten). — — At wara hög är ingenting,
utan den enfaldigaste bonde kan må så väl, om han allena
äger ett nöjsamt sinne och ett godt samvete. Wi ha en
sägen efter Karl XI, at han frågade en skjutsgåsse, huru
mycket han hade i lön; skjutsgåssen svarade: »Jag har
ingenting mer än allenast kläder och födan. Då kungen
swarade: »Wi ha intet mer wi heller.»
För all ting ska vi agta på slutet, at wi ha rena händer
och ett godt samvete. Hwad det är, at icke hafwa ett
roligt samvete, weta melancholice, men det kan annars
ej rätt demonstreras. Det finns något högre i werlden,
som wi ej kunna se med theorie utan finna på slutet genom
praxi. — — Samlen eder på vägen de blommor, som aldrig
förwissna: gudsfruktan, flit, ordentlighet, tjenstaktighet
och den kejsarekronan ärlighet.
Nu har jag i Herrens namn bragt detta Collegium ttill slut. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
