Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Linnés vänskapsförbindelser, personlighet och livsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
»Kiän den Gud, som dig bewarar,
af hans nåd och stora wärk.
Se hur ömt han dig förswarar
från allt ondt, betänk och märk
ditt älende och hans styrka
sök hans bistånd i din nöd.
Lär med allvar honom dyrka,
honom älska till din död.»
Även om Linné i sin ungdom visat en avgjord ovillighet
att bliva en ordets förkunnare, var och förblev det under
hela livet hans uppriktiga strävan att tolka Guds verk i
naturen. »Jag såg skuggan av det högsta väsendet skrida
förbi mig», säger han i företalet till Systema naturæ, »och
jag greps av vördnad och beundran. Vilken kraft, vilken
vishet. — — Jag såg solen och otaliga stjärnor fritt sväva
omkring i rymden, burna av hans hand, som är väsendet
över alla väsen, den konstnärlige skaparen av det stora
mästerverket.» Han prisade Gud på många ställen i sina
brev och skrifter. Till Tessin skrev han 1757: »Jag
upptecknar allt vad Gud har låtit mina ögon skåda i denna
världen.» Bland sina många ämnen till tacksamhet räknade
han detta: »Gud har låtit mig koxa in i sin hemliga
Rådkammare och låtit mig se mera af sina skapade wärk, än
någon dödelig före mig.» I avhandlingen Oeconomia
Naturæ skriver han: »Hwar och en som med någon eftertanke
betraktar naturens mästerstycken, finner nogsamt, huru
alla ting sist stöta tillsammans i tu huvudändamål: Guds
ära, såsom det yttersta och högsta, samt Människans
Lycksalighet. — — Menniskan är det ädlaste af alla och har af
Skaparen blifvit utrustad med större förmåga än andra att
befrämja Dess lof. Vi äro skapade till Guds äras uppenbarandëe:
i sanning bör detta vara vårt förnämsta ögnamerke med all
vår vetenskap.» Till fullo insåg han, att mycket ännu
återstod att utforska, att han ej nått fullkomligheten: »Än
mera är gjömdt til et folk, som blifver visare än vi — — eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
