Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Linnés vänskapsförbindelser, personlighet och livsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
På många ställen i sina brev antyder Linné, att alla
mänskliga ansträngningar äro otillräckliga. Mer än en gång citerar
han dessa Pauli ord: »Det beror ej av någons vilja eller
löpande, utan av Guds barmhärtighet.» Till Bäck skriver han
»det är fåfängt bittida att stiga upp och sent gå tillhwila och
äta sit bröd med sorg, ty gud gifwer oss det medan wij sofwa.
— — At man är snar hielper ej i loppet, at manär
starkhielper ej i striden — — man arbete så mycket man will, så
kan man intet mer uträtta.» Att han ej arbetade blott för
att vinna fåfänglig ära, det finner man av dessa vackra ord
— även i ett brev till Bäck: »wij lefwom ej nobis(= för oss
själva) et aliis inserviendo consumimur (och vi förtära oss
själva genom att tjäna andra).» Till Wargentin skriver han
engång: »Lyckelig den som ställer så sin wandel, at hanintet
mera gapar efter än det han har ty huru snart snafwar han
icke på de brantaste klippor», och en annan gång: »Den som
låter andra wara i fred och werlden passera utan att röra
henne, han får flyta fram sin tid i ro, men så snart man
rörer sig, så blifwer friction.» I vissa stunder var Linné
benägen att underskatta sitt arbete t. ex. då han skriver: »Jag
är säker, at min store correspondance en gång av sin egen
tyngd och volume förgår och till kryddboarnas tjänst
avancerar.» I ett brev till Bäck, vari han omtalat en del
sändningar och andra bevis på artig hågkomst från utländska
vetenskapsmän, skriver han dessa rörande ord: »Men alt
detta hielper intet att afpläna mine synder och min skuld.»
Hans livssyn bottnade i en ärlig personlig gudsfruktan,
som vi redan sett framskymta ur några av brevcitaten.
Visserligen var det den tidens sed att i brev och samtal
använda ett fromt uttryckssätt, men vi hava ej skäl betvivla,
att det hos Linné fanns äkta inre motsvarighet. Uttryck
för hans livsåskådning finner man t. ex. i en sång, som av
Linnés barn kallades för »pappas visa» och som han ofta
ville höra sjungas av döttrarna. Den är troligen diktad
av honom själv och innehåller flera vackra strofer t. ex.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
