Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tälthyddan nedbrytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
knäpp har hörts på gatorna om nättren. Intet buller eller
oro har någonstäds varit. Ingen har märkts förklädd.
Inga trätor, ingen oförrätt har varit ibland Eder. I
hafven gjort detta mitt Rectorat til det hederligaste och för
mig det lättaste. — — Jag önskar Eder all sällhet.
Continueren denna Dygdens Väg, så långt han räcker; jag
försäkrar Eder, at han snarast skal leda Eder til hedersstånd,
til belöning, til rikedomar, til al sällhet. »
Om den tacksamhet, som han vid rektoratets
nedläggande fick röna, skriver Linné själv: »Morgonen efter det
avlagde Rectoratet kommo samtlige Nationers Deputerade
Curatorer til mig, at aflägga sin Compliment och anhöllo,
at på sine Nationers vägnar få mitt hållna Rectorats tal
til Trycket befordra, hälst för Allmänheten på
modersmålet verterat. En så ovanlig heder, som intygade
Herrars Studerande besynnerliga affection för mig, gjorde, at
jag hvarken kunde eller borde det afslå, ehuru jag
nogsamt sjelf såg ett hastverk, opolerat upsatt under någre
mine opasslige dagar för (= före) Rectoratets afläggande.»
Under 1773 arbetade Linné temligen kraftigt. I mars
skriver han till Bäck: »Jag läser ständigt publice och
privatim samt corresponderar med mine utlänningar.» I
maj 1774, »då han läste privatim», blevo hans farhågor
dock besannade: han fick ett så ingripande slaganfall, att
han hvarken kunde stiga upp ur stolen eller röra sig eller
hålla hufvudet uppe. Detta blev en knäck, vars följder
aldrig riktigt övervunnos, fastän han tidtals var vid
jämförelsevis god vigör. 1775 begärde och erhöll han befrielse
från skyldigheten att föreläsa; under det följande året blev
hans tillstånd ganska bedrövligt: han kunde knappt gå,
talade oredigt och kunde näppeligen skriva. På våren
detta år begär han entledigande från professuren med
bönfallan om att hans »vicarius»— Linné d. y. — »måtte få
träda til utöfning af sysslan». Dock ansåg sig Linné
alltjämt kunna sköta inspektoratet över botaniska trädgår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
